Spatt, kronisk inflammation i glidlederna på hasens inre sida hos hästar. S. orsakas framför allt av ansträngningar, vrickningar o. dyl. S. medför haltning, som försvinner, när djuret rört sig en stund. När S. lett till fullständiga sammanväxning-ar i de angripna lederna, försvinner också hältan. Speceri’er, kryddvaror o. dyl. Specialist’, fackman, vetenskapsman, som gör en särskild gren av en vetenskap till föremål för ingående studium. Specialstål, se Stål. Spe’cie, specieriksdaler, fordom benämning på 1 riksdaler i silver, senare på 4 riksdaler riksmynt i silver. Speciell privaträtt, sammanfattningen av de rättsregler, som bestämma privata rättssubjekts inbördes förhållande till varandra med hänsyn till särskilda yrken el. näringar. Till S. hänföras skiftes-, vatten-, skogs-, gruv- och försäkringslagstiftningen ävensom bank- och växelrätten. Specifi’k, särskild, egentlig, särskilt tjänlig till. Specifi’kt värme, se Egentligt värme. Specifi’k vikt, se Egentlig vikt. Spe’cimen, plur. specima, lat., prov, provstycke. Spectator [spektei’-], eng., ”betraktaren”, engelsk tidskrift, utgiven av Addison*. Speditö’r, varuavsändare. — Spedi-t i o n, varuavsändning. Spegel, H., 1645—1714, ärkebiskop (1711), religiös skald. S. var synnerligen verksam vid handläggandet av tidens kyrkliga frågor samt en framstående psalmdiktare. Hans största poetiska verk är dikten Guds verk och vila, skildrande skapelsen. Spegel. Vid ljusets reflexion mot en speglande yta gäller, att den infallande strålen, normalen mot den speglande ytan och den reflekterade strålen ligga i samma plan samt att infallsvinkeln, d. v. s. vinkeln mellan den infallande strålen och normalen, är lika stor som reflexionsvinkeln, d. v. s. vinkeln mellan den reflekterade strålen och normalen. — Man skiljer mellan plana S. och buktiga S., av vilka de viktigaste äro de sfäriska. — Bilden av en punkt, belägen framför en plan S., ligger på normalen från punkten mot S. och lika långt bakom denna som punkten är belägen framför S. Bilden av ett föremål i en plan S. blir till form och storlek lika med föremålet men icke vänd på samma sätt som detta. Högra delen av ett föremål framför en plan S. motsvarar bildens vänstra del och tvärtom. Bilden av ett vertikalt föremål i en horisontal speglande yta, t. ex. en vattenyta, blir upp och nedvänd. — Bland de s Y. R / / / / c k/ B V/Z////////////// CA betecknar en planspegel. Bilden av punkten S uppkommer i punkten B, där de reflekterade strålarnas förlängningar skära varandra. SC = CB. sfäriska S. skiljer man mellan konkava S., vars speglande .yta är inät-buktig, och konvexa S., vårs speglande yta är utåtbuktig. Den linje, som förbinder en sfärisk S:s mittpunkt med den sfäriska ytans medelpunkt benämnes S:s huvudaxel. Med brännpunkten för en konkav S. förstås den punkt, i vilken parallellt med huvudaxeln infallande strålar sammanträffa, sedan de reflekterats mot spegelytan. Vid en konvex S. förstås med brännpunkten den punkt, från vilken parallellt med huvudaxeln infallande strålar synas komma, sedan de reflekterats mot S. Brännpunkten är belägen på huvudaxeln. Avståndet mellan brännpunkten och S:s mittpunkt kallas för brännvidd. Brännvidden är lika med halva radien. En föreställning om var bilden av ett föremål i en sfärisk S. uppkommer, vinner man enklast genom att taga hänsyn till de strålar, som infalla parallellt med huvudaxeln och som alltså vid en konkav S. reflekteras genom brännpunkten och i en konvex S. reflekteras i en sådan riktning, att de synas Sfärisk konkavspegel. Den parallellt med huvudaxeln SC infallande strålen G*M reflekteras genom brännpunkten F (FS = V-2 SC). Den genom medelpunkten C infallande strålen reflekteras åter i samma riktning den kommit. B*B är bilden av föremålet G'G.