Sädesceller från människa, den i mitten sedd från sidan. Spen’cer, H., 1820—1903, engelsk filosof, som i anslutning till naturvetenskapliga åskådningar, speciellt till utvecklingsläran, uppbyggt en spekulativ filosofi. Speciellt i den mån S. i denna gripit över på naturvetenskapliga områden, har denna åskådning visat sig vara allt för skematisk och på det hela taget otillfredsställande. Moralfilosofiskt ansluter sig S. till utilismen. Spen’cerviken, stor, omkring 325 km. djupt inträngande liavsvik på s. kusten av Australien. Spe’ner, P. J., 1635—1705, tysk predikant. S. var ledare för den pietistiska rörelsen, som i slutet av 1600-t. uppstod i Tyskland. S. önskade personligen ej någon brytning med kyrkan. En del av hans anhängare bröto dock med statskyrkan. Under 1690-1, hade S. att utkämpa stridigheter med statskyrkokristendomens representanter. Speng’ler, O., f. 1880, tysk skriftställare. Hans förnämsta arbete är Der Untergang des Abend-1 a n d e s, en historisk framställning av den västerländska kulturen. Arbetet utmärker sig för glänsande stil och ovederhäftiga spekulationer. Det har i Tyskland väckt stort uppseende och livlig diskussion. Spen’ser, E., 1552—99, engelsk skald. S:s mest berömda verk är den roman-tisk-allegoriska hjältedikten T h e Paerie Queene, skriven på en av skalden själv uppfunnen strof-form (Spenserstansen) och skildrande ko- nung Arthur och hans riddare. S. ansågs som sin tids störste skald i England. Spermace’tival, se Kaskeloter. Sper’mier, hanliga könsceller, bildas i fina kanaler i den manliga könskör-teln, testikeln. S. äro celler, som bestå av ett huvud, vilket innehåller en cellkärna och -en svans, som driver S. framåt. Hos människan uppgår längden av S. till 0,06 mm. S. rör sig i riktning mot vätskeströmningar med en hastighet av ungefärligen 3,5 mm. i minuten. De äro mycket seglivade och kunna bibehålla rörelseförmågan flera dagar. Spess’art, berg i nö. Bajern, n. om floden Main, som skiljer det från Oden-wald. Högsta toppen, Geiersberg, når 615 m. ö. h. S. är bevuxet med täta ek- och bokskogar. Spetsar tillverkades tidigast i Italien under renässansen (slutet av 1400-t.). Renässansspetsen utmärkes i allmänhet av geometriskt mönster. I Flandern utvecklades sedermera knypp-lingskonsten. Man började använda växtmotiv o. dyl., vilka framför allt utmärkte barocktidens S. Särskilt i Venedig tillverkades sådana S. Rokokotidens S. ansluta sig till barocktidens men ha i allmänhet lättare och graciösare mönster. På 1700-t. började konsten att tillverka S. att gå tillbaka, och under 1800-t. började de maskinmässigt framställda S. att uttränga de knypplade. I vårt land äro speciellt Vadstenaspetsarna berömda. Spetsbergen, norsk ögrupp i Norra ishavet, n. om Skandinaviska halvön, numera officiellt benämnd Svalbard. Till S. räknas utom det egentliga S. även öarna Kung Karls land, Björnön, Hopen och Vitön. Egentliga S. består av fem huvuddelar: Västspetsbergen, Prince Charles foreland, Nordöstlandet, Barents land och Edges land, tillsammans omkring 65,000 kvkm. ögruppen företer en rik provkarta på geologiska formationer (silur, perm, jura, tertiär) och kan räknas som ett av jordens i geologiskt hänseende märkligaste områden. Nordostlandet täckes till det mesta av inlandsis och i övrigt fyllas de stora dalgångarna av väldiga, ända ut i havet nående glaciärer. De stora stenkolsfyndigheterna på v S. började exploateras 1905. För närvarande bedriva tre norska, ett holländskt, ett ryskt-engelskt och ett svenskt bolag stenkolsbrytning. Den årliga produktionen kan uppskattas till % milj. ton. Den svenska brytningen (Sveagruvan) började år 1917 men är nedlagd tillsvidare sedan 1925. Utom Sveagruvan i Bell Sound äga svenskarna rika kolfält även vid Isfjorden, vilka dock