demokratiska ungdomsförbundet. Sedan sprängningen av den svenska socialdemokratin ägde rum 1917 har S. varit organ först för det vänstersocialistiskt färgade ungdomsförbundet och sedan för Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Stormo’gul, se Stora Mogul. Stormsvalesläktet (Tlialassidroma) tillhör familjen stormfåglar. S. har näbben kortare än huvudet. Lilla stormsvalan (T. .pelagica) förekommer i Nordsjön. Den är svartbrun till färgen med ljusare undersida. Den är en utmärkt flygare. Vid storm ser man den flyga tätt efter vågkammarna, som om den sprang på vattenytan. Stormvarningar, se Väderleksförut-sägelser. Stormästare, vanlig titel på den förnämste i en orden. Stor-Polen kallades fordom nv. delen av det gamla polska riket. Storryssar, den östligaste gruppen av nordryssarna. De äro ljusare än övriga ryssar, sannolikt beroende pä ett särskilt starkt inslag av östbaltisk (finsk) ras. Stor-Ryssland användes understundom som benämning på mellersta delen av Ryssland, som är befolkad av storryssar. Storsjön, namn på åtskilliga svenska sjöar, bland vilka må nämnas: — 1. Sjö i mellersta Jämtland, belägen i det bördiga silurområdet, 447 kvkm. Avflyter genom Indalsälven. — 2. Sjö i mellersta Gästrikland. 74 kvkm. Avflyter genom Gavleån. — 3. Sjö i Härjedalens fjällområde, genomflytes av Ljungan. Storskarv, se Skarvsläktet. Storskrake, se Skrakar. Stortarm el. tjocktarm, se Tarmkanal. Storting, se Norge. Stortyskar, ett tyskt politiskt parti, som efter 1848 eftersträvade Österrikes och Preussens förening. Storuman, sjö i s. Lappland. 166 kvkm. Genomflytes av Ume älv. Dess nedre ända tangeras av Inlandsbanan vid stationen Storuman. Storvesi’r, den högste ämbetsmannen i muhammedanska stater, motsvarande en västerländsk ministerpresident. Storvik, köping (sedan 1924) i v. Gästrikland. 1,800 inv. Järnvägsknut. I köpingens närhet Storviks-IIammar-by sulfitfabrik. Stosz, V., 1438—1533, tysk bildsnida-re, verksam i Krakau och Niirnberg. S: s förnämsta arbete är altaret i Vårfrukyrkan i Krakau, ett av de förnämsta verken av gotisk-germansk träskulptur. Stowe, Harriet Beecher-S. Se Beecher-Stowe. Stradiva’rius, se Cremonesare. Straff, en rättsinskränkning, som tillfogas av en överordnad myndighet i följd av något visst förhållande i ve-derbörandes tidigare handlande. Icke alla avvikelser från givna rättsregler anses vara av kriminell art. Endast för handlingar, som, enligt strafflagens bud, äro belagda med S., kan dylikt utdömas. Vidare är att märka att S. i vissa fall ej utgår, även om handlingen som sådan är straffbelagd. Den, som vid brotts begående ej fyllt 15 år, kan ej ådömas S. enligt strafflagen (i sådant fall får barnavårdsnämnden ingripa) och den, som fyllt 15 men ej 18 år, erhåller ett enligt särskilda grunder beräknat lindrigare S. Andra omständigheter, som utesluta el. minska straffbarhet, äro ex. sinnessjukdom och sinnesslöhet. Den, som är berövad förståndets bruk, går fri från S., varemot den, som endast är berövad förståndets fulla bruk, d. v. s. dess bruk i full utsträckning, erhåller ett lägre S., än han säsom frisk skulle ha erhållit. Dylik nedsättning av S. är emellertid ej medgiven, därest sinnesförvirringen iråkats genom eget förvållande. I följd härav kan ej den, som under rusets inflytande begår ett brott, såsom skäl för nedsättning av S. åberopa den omständigheten, att han ej visste, vad han gjorde. Straffanstalt, se Fängelse och Fångvård. Straffbalken, en av balkarna i 1734 års lag. Den avlöstes sedermera av 1864 års strafflag. Strafflag betecknar vanligen allmänna strafflagen av 1864. Straff]atitu’d, se Latitudsystem. Strafford [strseffed], earl av. Se Wentworth. Straffprocess. Brottmål föreligger, då straffansvar el. anspråk på skadestånd yrkas i följd av en av svaranden begången brottslig handling. En dylik rättegång skall i regel handläggas vid den domstol, inom vars område brottet blivit begånget. Parterna i S. äro vanligen allmänna åklagaren och målsägaren å ena samt svaranden å andra sidan. I allmänhet kunna brott åtalas av förutom målsägaren jämväl all-männe åklagaren. Uti de brott, som höra under allmänt åtal, de s. k. offi-cialförbrytelserna, har åklagaren ej blott rättighet att åtala utan även skyldighet därtill. Till officialförbry-telserna hänföras alla svårare brott, sådana som mord och förskingring. Andra brott åter få åtalas endast av målsägaren, de s. k. målsägarebrotten. Ex. härpå äro skadegörelse å enskild egendom, bodräkt och olovligt öppnande av förseglat brev. Slutligen finnes en tredje grupp, de s. k. angivelsebrotten, vilka få åtalas av allmänna åklagaren först sedan målsägaren an-