dess verksamhet på nytt efter att lia legat nere sedan år 1911. Studentexamen, avgångsexamen frän högre allmänt läroverk. S. är dels muntlig, dels skriftlig. Den skriftliga prövningen omfattar en svensk uppsats samt dessutom å latingymnasiet en översättning från latin till svenska, en översättning till tyska (el. franska) och ett matematiskt arbete, å realgym-nasiet. en översättning till tyska (el. franska), en översättning till engelska, ett matematiskt och ett fysikaliskt arbete. Studentiko’s, se Student. Studentspex, se Spex. Studiecirkel, se Folkbildningsarbete. Studielån. Från en fond, som utgör. 350,000 kr. och som förvaltas av statskontoret, lämnar staten räntefria S., vilka som regel ej överstiga 1,500 kr. per år, till begåvade samt fattiga lärjungar vid olika offentliga läroanstalter. Studio [sto’diå], ital., studium; skola; konstnärsateljé. — The S. är titel på en mycket känd engelsk konsttidskrift, grundad 1893. Studio’sus, lat., studerande. Stu’dium, plur. studier, vetenskaplig sysselsättning el. forskning; inlärande av en vetenskap; konstnärlig utbildning, fackutbildning; iakttagelse. — S t u’d i e, litterärt el. konstnärligt utkast, förarbete. Studsare, vanlig benämning på jaktgevär, avsedda för skjutning med kula. Ett stort antal olika typer finnas (enkelstudsare, dubbelstudsare, re-peterstudsare). Stuff kallas obearbetade provstycken av mineral- el. bergarter. Stupi’d, enfaldig, dum, stockdum. — Stupidite’t, dumhet, enfald. Stupningr, se Strykning. Stuptygel, en tygel, som hindrar hästen att sänka huvudet alltför mycket. Sture, svenska adelsätter, av vilka särskilt den s. k. Sjöbladssläkten samt den yngre Stureätten blivit ryktbara. — Till den förra hörde: 1. Riksföreståndaren Sten Gustafsson S. (Sten Sture d. ä.), omkring 1440—1503. S., som var frände till konung Karl Knutsson, bistod denne i hans strider mot såväl inre som yttre fiender. Efter Karls död valdes han till riksföreståndare 1471 och tryggade s. ä. Sveriges oberoende gentemot Danmark genom segern på Brunkeberg. Sin popularitet vann S. företrädesvis bland allmogen, medan stormännen snart inläto sig i stämplingar mot honom. Ett uttryck för dessa var Kalmar re-eess 1483, enligt vilken danske konungen Hans erkändes som svensk konung. Ej förrän 1497, då Hans seglat till Stockholm med en här och flotta, lyckades han förmå S. att överlämna regeringsmakten i sina händer. Hedan 1501 var en sammansvärjning bildad mot konung Hans under ledning av Svante Nilsson S., biskop Hemming Gadh'och S. Under det följande upproret valdes S. åter till riksföreståndare och vid sin död 1503 hade S. sä gott som hela Sverige i sina händer. ■— Till den yngre Sturesläkten hörde: 2. Svante Nilsson S., d. 1512, riksföreståndare. Till följd av en brytning med dåvarande riksföreståndaren Sten Sture medverkade S. kraftigt till konung Hans’ övertagande av den svenska kronan 1497 men blev snart en av ledarna för upproret 1501. Efter Sten Stures död valdes S. till riksföreståndare 1504 och styrde Sverige med klokhet till sin död. 1509 ingick S. ett förbund med Liibeek, vilket möjliggjorde danskarnas fullständiga fördrivande från Sverige f. ä. — 3. Sten Svantesson S. (Sten Sture d. y.), 1492 (1493?) —1520, den förres son, erkänd som riksföreståndare efter faderns död 1512. S. var en synnerligen kraftfull, ofta hänsynslös regent och ägde starka sympatier bland allmogen. S. kom snart i strid med den danskvänlige ärkebiskopen Gustav Trolle, vars slott Stäket han belägrade och jämnade med marken 1517 efter att ha besegrat en dansk hjälphär. F. å. anlände Kristian II i spetsen för en här till Stockholm men besegrades av S. vid Brännkyrka. 1520 gjorde Kristian ånyo ett anfall mot Sverige. I slaget vid Bogesund s. å. blev S. dödligt sårad och dog under återfärden till Stockholm. •— 4. Svante Stensson S., 1517'—67, den förres son, riksmarsk. S. åtnjöt under Gustav I:s regering en ansedd ställning och gjorde konungen flera tjänster. Av Erik XIV behandlades han med ifiiss-tro och mördades slutligen av denne i Uppsala 1567 jämte sin son. — 5. Nils Svantesson S., 1543—67, diplomat, krigare, son till föregående, jämte fadern mördad av Erik XIV i Uppsala. Sturekrönikorna, rimmade framställningar över Sveriges historia 1452— 1520, utgörande fortsättningar av den s. k. Karlskrönikan. De äro skrivna i en varmt fosterländsk anda men till såväl form som innehåll betydligt underlägsna sin förebild. Sturlasson, se Snorre Sturlasson. Sturlungrasagran el. Stora islänninga-sagan ger en skildring av Islands historia 1117—12S4. Det synnerligen omfångsrika verket är uppkallat efter Sturlungaätten, som under denna tid spelade den ledande rollen i Islands historia. Sturm- und Drang;pcrioden [sto’rm ont-], ty., ”storm och trängtan”, ett litterärt skede i Tyskland efter upp-