Stör. Störfiskar (Acipenseridse) lia kroppen belagd med 5 rader bensköldar. Nosen är kägelformigt utdragen. Till störsläktet (Acipenser) höra bland andra följande arter. Stören (A. sturio) når 6 m. längd. Den finns i Atlanten, Svarta havet, Medelhavet, Nord- och Östersjön. Sterletten (A. ruthe-nus) är mindre (1 m.). S. finnas i Svarta och Kaspiska haven samt i därstädes mynnande floder, särskilt Volga. Av störfiskens rom beredes kaviar; av simblåsan liusbloss. Köttet är gott. Största störfisket äger rum i Ryssland. Stös’sel, A. M., 1848—1915, rysk general. Under rysk-japanska kriget 1904—05 försvarade S. med stor uthållighet fästningen Port Arthur men kapitulerade slutligen. S. ställdes senare inför krigsrätt med anledning av fästningens uppgivande och dömdes till fängelse och förlust av sin militära rang. Stötljud, se Explosiva ljud. Stötsida, - beteckning för den mot en glaciärs el. landismassas rörelseriktning vända delen av en berghäll el. bergkulle. S. har i motsats till läsidan, som är skrovlig och ojämn, en mera slät, ofta välvd yta, som sluttar mot isens rörelseriktning och är glattsli-pad samt försedd med glacialrefflor. Sua’kin, stad i Anglo-Egyptiska Sudan, belägen på en korallö vid Röda havet. 12,000 inv. Afrikas viktigaste hamnstad vid Röda havet. Export av elfenben, gummi, tobak, bomull m. m. Sub, lat., under; i sammansättningar ofta med betydelsen närliggande, nästan, svagt (subalpin, subakut). Subaltern’, underordnad. Subaltern-officerare är den sammanfattande beteckningen för officerare av lägre grad än kapten. Subantark’tis, havsområdet näfmast kring Antarktis. Sub’borea’ltid, ett skede efter istiden, som utmärktes av torrt och varmt klimat. S. sammanfaller ungefär med Sveriges bronsålder. Subjekt. — 1. Fil. term, som avser det verkliga underlaget för en egenskap, det som är bärare av egenskapen. S. användfes speciellt om ett tän- kande och handlande väsen, antingen en mänsklig personlighet el. om ett antaget högsta väsen. — 2. Sfrråkv. Den satsdel, varom något (en handling, ett tillstånd etc.) utsäges (gossen rider). Subjektivism, den åsikt, som anser, att allt hänför sig till ett subjekt. Den etiska S. anser exempelvis, att alla handlingar hänföra sig till den enskilde individens lycka. Den kunskapsteoretiska S. gör gällande, att all kunskap är beroende av subjektets verksamhet och tankemekanism. I vanligt språkbruk betecknar S. benägenheten att se allting ur personlig synvinkel och att hänföra allt till egna intressen. Sub!i’m, upphöjt skön, av övermänskliga mått, himmelsk. Sublima’t, se Kvicksilver. ■ Sublime’ringr, ett ämnes övergång direkt från fast form till gas el. från gas till fast form. Exempel pä ett ämne, som sublimerar, är jod. Upphettas jodkristaller bildas nämligen violetta ångor, som vid avkylning änyo förtätas till fasta jodkristaller. Subordination, underordnande; krigslydnad. — S u b o r d i n e’r å, underordna, vara underordnad. Suboxi’d, se Oxid. Subrett’, lustig flickroll, speciellt en näpet odygdig kammarjungfruroll; skådespelerska, som utför sådan roll. SubsPdier, penningunderstöd, somen stat erhåller av en annan. Subsidiä’r, understödjande; i andra hand inträdande, hjälp-. Subskribc’ra, förbinda sig att köpa ett arbete, som utkommer häftesvis, aktier, som senare skola utsläppas o. dyl. Substans’, ämne; inom filosofin sammanfattande beteckning för något, som antages ligga bakom tingens egenskaper. Sub’stantiv, Nomen substantivum, liuvudord, sakord t. ex. träd, häst, tanke. Substitue’ra, sätta i stället för, ersätta. — Substitu’t, ställföreträdare. Substitution användes inom matematiken som beteckning för varje operation, genom vilken t. ex. i en ekvation en storhet ersättes med en annan. Vid lösning av ett ekvationssystem med t. ex. tvenne obekanta uttryckes med tillhjälp av en av ekvationerna den ena av de obekanta i den andra, varefter det på detta sätt erhållna uttrycket substitueras i den andra ekvationen, som därigenom övergår till en ekvation med en obekant. Substra’t, underlag, grundval, det som ligger till grund för något. Subsummé’ra, sammanfatta under något, hänföra en grupp företeelser el. dyl. till en mera omfattande grupp. Tidens Lexikon. 76