stjärt. Se Bil. Fåglar II. Till S. hör även Backsvalan (Cotyle riparia), som är tecknad i gråbrunt. Den gräver gångar i jordsluttningar, strandbankar o. dyl., där den har sina bon. Svalöv, 2 mil nö. om Landskrona, v. Skåne, världsbekant förädlingsanstalt för åkerbruksväxter. Schema över skivsvamp. Å figuren till vänster utmärker a mycelium,?) fot, c hatt, d skivor. Längst till höger synas tvenne skivor genomskurna. I mitten en bild av sporbildningen på skivornas yta. Svampar (Fungi) bilda en klass av de kryptogama växterna (sporväxterna), vilkas växtkropp utgöres av en bål, vars celler sakna klorofyll. De föra antingen ett parasitiskt el. ett saprofytiskt levnadssätt. Bålen består hos de högre av en mängd förgrenade trådar, som tillsammans utgöra det s. k. myceliet. Hos högre S. utbildas en särskild fruktkropp, i vilken sporer bildas. Jfr fig. De kunna indelas i: 1. Basidiomycetes. Mångcelligt myce-lium. Förökning endast genom sporer, bildade genom avsnörning. Hit höra hattsvampar, buksvampar och rostsvampar; 2. Ascomycetes. Mäng-celligt mycelium. Förökning huvudsakligen genom sporer, alstrade genom fri cellbildning (= i en cell har cell-inneliållet kluvit sig i ett antal delar, som omge sig med en vägg och bliva sporer). Hit höra disksvampar, kärn-svampar, jästsvampar m. fl.; 3) Phy-comycetes. Encelligt mycelium. Svampdjur (Spongiaria), en djurgrupp, som hör till kavitetsdjur. De äro de lägst stående bland de fler-celliga djuren. De flesta S. ha ett skelett, som består av horn, kisel el. kalk. S. leva av plankton. De äro vattendjur. Av vissa S. erhålles badsvamp. I våra vattendrag förekommer allmänt en sötvattenssvamp, som oftast är grön, beroende på symbios med alger. Svampförgiftning orsakas av exempelvis flugsvampsarter, vissa murklor m. fl. Att brottytan av en svamp förmörkas i luften el. att en silversked, som kokas med svampen, svärtas etc. äro tecken, som ingalunda säkert avgöra, om en svamp är giftig. Det enda betryggande är, att man lär sig känna igen de ätliga svamparna samt att man ej använder svampar, om vilka man är tveksam. En säkerhetsåtgärd är att koka svampen i svagt ättikssurt vatten och bortkasta detta. I regel följa de giftiga ämnena med vattnet. Vid S. uppträda symtom efter flera timmar, ibland först efter någon dag (kräkningar, magsmärtor, diarré, kramper, yrsel m. m.). Behandlingen består i uttömning av mage och tarmar (kräkmedel och ricinolja). Svampsjukdomar, beteckning för sjukdomar, särskilt hudsjukdomar, vilka orsakas av svampar. De viktigaste äro skäggsvamp och strålsvamp. Svaneke, stad, byggd på' klippor vid havet vid Bornholms nö. kust, Danmark. 1,300 inv. Svanen, stjärnbild inom Vintergatan. Till S. hör den ljusstarka stjärnan Deneb. Jfr Stjärnhimmeln. Svanesång, benämning på en skalds sista dikt, härrör från en antik sägen, enligt vilken svanen tar avsked från livet genom en sång. Svanfloden, eng. Swan river [soånn’-], flod i s. Västaustralien. Uppkommer av två källfloder, Saltfloden från n. och Avon från sö. S. är segelbar endast under en kort sträcka (frän Perth). Längd 500 km. Svankrygg, se Ryggradskrökning. Swansea [svån’si], hamnstad och eget grevskap i s. Wales, sv. England. 158,000 inv. Stora kopparverk. Svansgroddjur (Urodela) ha långsträckt kropp och lång stjärt. En del arter tillbringa hela sitt liv i vatten, andra leva som fullvuxna på land. Hit höra gälgroddjur, jättesalamandern och salamanderdjur. Svanskotor, se Ryggrad. Svansläktet (Cygnus) hör till andfåglarnas ordning. Knölsvanen (C. olor) är helvit med spetsig stjärt och har en knöl vid näbbens bas framför pannan. Den häckar bland annat i Mälarprovinserna och är där stadd i ökning. Sångsvanen (C. musicus) skiljes från föregående genom att näbbknöl saknas. Näbben är gul med svart spets. Den finnes som häckfågel sparsamt i nordliga Lappmarken. Svanslösa groddjur, se Grodor. Svantevit, en gudomlighet, som dyrkades i äldre tider av slaviska stammar, t. ex. venderna. Svanvit, en av valkyrjorna enligt nordiska gudasägner. Svanö, industrisamhälle, beläget på holmar i Ångermanälvens mynningsvik. 1,600 inv. Sågverk. Sulfitfabrik. Svanödlor (Plesiosaurus), ett utdött ödlesläkte, som levde under slutet av