Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortskridande bebyggelsen har ’man
funnit talrika spår (jfr Sten-,
Brons-och Järnåldern). Med grannländerna
idkades handelsförbindelser ända ned
till Medelhavsländerna. En stor del
av handeln gick österut över
Ryssland. Även krigståg företogos, och de
nordiska vikingarna, som dels drogo
västerut utefter Europas kust in i
Medelhavet, dels österut (varjager)
följande de ryska floderna ned till
Svarta havet och Medelhavet, voro
under 800- och 900-talen e. Kr. en
landsplåga för hela Europa. Bland
folkstammarna i S. blevo svearna och
götarna de mäktigaste. Svearna
besegrade så småningom götarna och de
övriga stammarna och S. enades till
ett rike omkring 550 e. Kr. Gamla
Uppsala blev landets huvudstad.
Där fanns också landets
huvudtempel. De förnämsta gudarna voro Tor,
Odin, Njord och Erej. Under 800-t.
infördes kristendomen i S. genom
Ansgar. Medeltiden 10G0—1523.
Under denna tid organiserades den
katolska kyrkan allt fastare i S.,
som till en början tillhörde Bremens
biskopsdöme. Erån 1104 hörde S.
under biskopen i Lund och först 1164
fick landet egen ärkebiskop i Uppsala.
Erik den helige (d. 1100)
företog omkring 1160 ett krigståg till
Finland för att utbreda kristendomen
därstädes. Under Eol k ung a ätten
(1250—1371) organiserades riket till
större enhetlighet. Stor betydelse
fingo de av Birger Jarl och hans
son Magnus Ladulås införda
fridslagarna. Så småningom infördes i
vissa avseenden feodalväsendet i S.,
vilket medförde uppkomsten av en alltmer
självständig herreklass.
Foikungaät-tens inflytande försvagades dels
härigenom dels genom långvariga
släktstrider. Slutligen valdes en utlänning,
Albrekt av Mecklenburg,
till konung, oeh under den
följande tiden (1371—1471) styrdes S. av
utlänningar. Albrekt efterträddes av
Margareta av Danmark, som
i sin tur efterträddes av Erik av
Pommern. Emellertid förefanns
särskilt i de bredare lagren ett
allmänt utbrett missnöje med
utlänningarnas (danskarnas och tyskarnas)
’styrelse. Detta ledde till en av E n g e
1-brekt Engelbrektsson ledd
bonderesning år 1434, vilken för en tid
rensade landet från utlänningar. Det
tyska hanseförbundets köpmän vunno
emellertid snart stort inflytande
särskilt i städerna. Under den följande
unionstiden med Danmark (1471—1520)
fanns ett av Sturar n a lett
nationellt parti, som strävade att skydda
rikets självständighet. Ett annat parti
med anhängare särskilt bland
herremännen oeh biskoparna sökte an*
Tidctts Lexikon.
slutning till Danmark. Kristian
II nedslog mycket hårdhänt de
nationella strävandena (Stockholms
blodbad 1520). Detta medförde
emellertid ett kraftigt uppflammande
av nationalitetskänslan. Gustav I
(1523—1560) av Vasaätten började i
Dalarna ett befrielsekrig, som slutade
med danskarnas fördrivande. Så
upplöstes unionen och S. blev ett
självständigt rike. Gustav I stödde också
reformationens införande i landet.
Reformationsarbetet leddes av Olaus
P e t r i. Gustav genomförde en fast
styrelse i landet och minskade
herremännens inflytande. Gustavs söner,
Erik XIV (1560—68) och Johan
III (1568—92), voro föga framstående
regenter. Johan hade starka katolska
sympatier och hans son Sigismund
(1592—99) strävade att återinföra
katolicismen, vilket mötte ett ivrigt
motstånd (Uppsala möte 1593), som
leddes av Johans broder hertig Karl.
Sigismund avsattes och styrelsen
övertogs av Karl IX (1599—1611), vilken
åter bragte ordning och reda i landet.
Hans son, Gustav II Adolf (1611
—32), organiserade styrelsen i för den
tiden mönstergilla former med ett
riksråd, som ombesörjde
förvaltningen. G. utarbetade även en
riksdagsordning. Styrelsesättet fastställdes
efter hans död genom 1634 års.
regeringsform. Under sin första
regeringstid hade Gustav II Adolf att utkämpa
krig med Danmark, Ryssland och
Polen. Under den följande fredstiden
ägnade han sig ej blott åt styrelsens
ordnande, näringsväsendets
förlcov-rande och undervisningens
organisation utan upprättade även en stark
armé och flotta. I den strid mellan
protestantism och katolicism, som
denna tid rasade i Tyskland, det
s. 1c. trettioåriga kriget, ingrep han
1630 med stor framgång. I såväl den
inre som yttre styrelsen bistods han
av utmärkta rådgivare framför allt av
Axel Oxenstierna. S. förvärvade
under Gustav Adolf en framskjuten plats
i den europeiska politiken.
Stormaktsväldet (1611—1718)
saknade emellertid den ekonomiska bas och
befolkningsnumerär, som fordrades
för att en längre tid motstå
påfrestningar. Under Gustav II Adolfs
dotters, Kristina (1632—54), regering
hade landet en lugn tid.
Statsfinanserna försämrades emellertid under hennes
styrelse och adeln erhöll en stor del
av statsegendomen i förläning. Karl
X Gustav (1654—60) påbörjade
därför en reduktion, den s. 1c.
fjärdeparts-räfsten. I-Ian företog framgångsrika
krig mot Polen och Danmark. Karl
X I (1660—97) var vid tillträdandet av
styrelsen minderårig. Under hans
förmyndarregering förskaffade sig adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
