dessa maskiner hör ett särskilt skrivbord, vid vilket först en perforerad pappersrulle framställes genom utskrivning av texten pä. en skrivma-skinsliknande klaviatur. Denna rulle insattes sedan i själva sättmaskinen och tjänstgör där på likartat sätt som motsvarande rullar i autopianon. Tryckluft får passera hålen och inverka på de anordningar, som reglera gjutningen av varje typ för sig. Säv (Scirpus), ett släkte gräslik-nande växter, som höra till familj Cyperacese. De äro strandväxter med axlika, grenade blomsamlingar samt ha strån och stjälkar märgfyllda. Flera arter finnas vid stränderna av våra vattendrag. Sävar, socken i Västerbottens län. I S. utkämpades en strid i aug. 1809 mellan svenskar och ryssar. Striden slutade med att den svenska armén måste draga sig tillbaka till Ratan, där den inskeppades på flottan. Sävenbom, se Juniperus. Säveån, vattendrag i v. Västergötland, sjön Mjörns avlopp till Göta älv. Sävsjö. — 1. Municipalsamhälle vid s. stambanan, mellersta Småland. 1,900 inv. Järnvägsknut. Lungsotssanato-rium. Sävsparv, se Busksparvsläktet. Söderberg, Hjalmar, f. 1869, författare, en av vår nyare litteraturs förnämsta prosastilister. Genom hela hans alstring går en ådra av fin ironi, stundom stegrad till orädd satir, med förkärlek vänd mot den konventionella moralens och religionens hyckleri och trångsynthet. S: s förnämsta arbeten äro prosaberättelserna Förvillelser, Martin B i r c k s ungdom, romanerna Doktor Glas, Den allvarsamma leken, skådespelet Gertrud, novellsamlingarna Historietter, Främlingarna, Den talangfulla draken. Söderblom, L. O. J., (Nathan), f. 1866, ärkebiskop. S. har skrivit en hel del religionshistoriska och teologiska arbeten och har bland annat verkat för ett enande av de kristna kyrkorna. I detta syfte åvägabragte S. ett ekumeniskt möte i Stockholm med representanter från skilda kyrkosamfund år 1925. Söderby sjukhus el. Stockholms stads tuberkulossjukhus öppnades 1910 och är beläget 1 km. från Uttrans hållplats, s. om Stockholm. S. är Sveriges största tuberkulossjukhus. Söderfors, samhälle på en ö i Dalälven, nv. Uppland. 1,900 inv. Stort .järnverk. Söderhamn, stad vid en vik av Bottniska viken, sö. Hälsingland. 11,600 inv. Sågverk och hyvlerier i staden och dess närhet. Mekanisk verkstad, MWPgfflbrik. Söderhavet, det namn, som gavs Stilla havet av dess förste upptäckare, spanjoren Balboa. B. kom från norr över Panamanäset och såg då havet utbreda sig i söder. Söderhavsöarna, eller Oceanien, sammanfattande namn på en stor mängd ögrupper i v. och mellersta delen av Stilla havet. Söderhjelm. — 1. J. V. S., f. 1S59, finländsk vetenskapsman, professor i litteraturhistoria 1913 (förut i germansk och romansk filologi). S. har utvecklat ett omfattande och mångsidigt filologiskt och litteraturhistoriskt författarskap och även verkat som politiker. — 2. Alma S., f. 1870, den förres syster, historiker, författarinna, 1906 docent i allmän historia vid Helsingfors universitet. S. har i ett par arbeten behandlat den franska revolutionens historia samt utgivit en del romnner av mera omstritt värde. Söderköping, stad vid Göta kanal, ö. Östergötland. 2,800 inv. Brunnsort. På en ö i Slätbaken, ö. om staden ligger Stegeborg, vacker slottsruin. Södermalm, se Stockholm. Söderman, J. A., 1832—76, tonsättare, 1860 kormästare vid Kungliga operan. S. skrev musik till en hel del skådespel, bland annat Bröllopet pä Ulvå sa (Bröllopsmarschen), kvartetter (Ett bondbröllop, Klang min vackra bjällra) samt ballader för solo och orkester (Die Wallfahrt nacli Kewlaar, Hjärtesorg). Han använde sig i stor utsträckning av folkliga motiv. S: s tonsättningar utmärka sig för originalitet och fantasi. Han räknas till de främsta av Sveriges tonsättare. Södermanland, Sörmland, landskap i Svealand, 8.952 kvkm., varav omkring 650 km. upptagas av vatten; 426.000 inv. N. gränsen går genom Stockholm och längs Mälaren, vars s. del faller inom landskapet. I v. omfattar S. östra hälften av Hjälmaren, i sv. är Östergötland och i ö. östersjön gräns. S. är en av förkastningar och spricklinjer sönderskuren urbergsplatå, vars högsta partier nå omkring 100 m. ö. h. Topografiskt göra sig i synnerhet de stora ö.—v.-liga förkastningarna, som stryka ända från Stockholms yttre skärgård till in i Närke, märkbara genom mot norr stupande bergbranter (t. ex. södra bergen i Stockholm och deras fortsättning inåt Mälaren). Talrika i nv.—sö. gående spricklinjer sätta sin. prägel på det inre av landskapet; i Södertörn och utanför liggande skärgård bestämmas de topografiska dragen däremot i främsta rummet nv berglagrens strykningsriktningar. Berggrunden, som i stor utsträckning är blottad i höjder och branter, utgöres mest av gneiser och graniter, de