el. T.-aska [SnOs], vilken i naturen uppträder som mineralet tennsten el. kassiterit och utgör den viktigaste T.-malmen. Mot T.-oxiden svarar syran T.-syra [EhSnOa], vars salter kallas stannat. — Tennmalm erhålles huvudsakligen från Malakkahalvön och några därutanför liggande öar samt från Bolivia. Världsproduktionen av tenn uppgick år 1924 till 152,000 ton. Tennessee [tenisi’]» förkortat Tenn., stat i Förenta Staterna. 109,000 kvkm., 2.338.000 inv. Huvudstad Nasliville, 118.000 inv. Största stad Memphis, 162.000 inv. — östra delen av T. är ett skogbeväxt högland, medan v. delen är ett sumpigt lågland. Åkerbruk och boskapsskötsel äro viktigaste näringsgrenar. Majs, vete, bomull och foderväxter odlas. I v. delen av T. idkas bergsbruk. Huvudsakligen brytas kol och koppar. Industrin omfattar kvarn- och sågverksrörelse samt beredning av åkerbruksprodukter. Tennfo’lium, se Bladmetall och Tenn. Ten’nis, se Lawn tennis. Tennpest, se Tenn. Tennsten (el. tennmalm), svartbrunt starkt glänsande tennmineral, tenn-oxid [S11O2], kristalliserande i kvadratiska systemet (tvillingkristaller). Spec. vikt 7, hårdhetsgrad 6^, streck ljust. T. är den viktigaste tennmalmen. Den förekommer dels i vissa graniter vid deras kontakter, dels i grusbäddar (vaskmalm). Största mängderna erhållas i nutiden från Malakkaområ-det och Bolivia, i forntiden från Corn-wall (Tennöarna). Tennyson [ten’isn], Alfred, lord, 3809—92, engelsk skald, en av de förnämsta representanterna för det viktorianska skedets diktning i England. T: s främsta verk är en samling episklyriska dikter om kung Arthur och hans riddare med titeln Idylls of the Kin g. Enoch Arden är ett idylliskt epos, i vilket T. skildrar en sjömans gripande livsöde. 1850 utnämndes T. efter Wordsworth till ”poet laureate”, hovskald. Teno’r, den höga mansstämman (c—a); tenorsångare. Tentak’ler, trevare, mjuka armar, vilka användas som känsel ocli grip-verktyg och som finnas hos en del ryggradslösa djur. Tenta’men, för examen anställd prövning av en persons kunskaper. — Ten-t a’t 0 r, prövare. — T e n t a n d\ den som prövas. Teobromi’n, ett ämne, som kemiskt är släkt med koffein och som bland annat finnes i kakao. T. användes som läkemedel framför allt för att öka urinavsöndringen. Teo’derik den store, omkring 455— 526, östgotisk konung, skaparen av det östgotiska väldet i Italien. T- förd# i Italien en synnerligen kraftfull och rättvis styrelse. Den antika kulturen strävade han att bevara och han skyddade de antika minnesmärkena i Rom. Motsättningarna mellan romare och goter kunde han dock ej utjämna, och hans politiska gärning hotades av det frankiska väldets maktutvidgning. Teodicé, lärosystem, som försöka förklara, huru en allgod och allsmäk-tig Gud kan ha skapat en värld, fylld av lidande och ondska. Teodo’ra, omkring 508—548 (547?), östromersk kejsarinna, gemål till Jus-tinianus I 527, ursprungligen danser-ska. T., som var utomordentligt vacker och intelligent, utövade ett obegränsat inflytande på kejsaren. Teokrati’, ”gudsvälde”, statsform, enligt vilken prästerna i egenskap av Guds ställföreträdare inneha högsta makten (ex. den mosaiska T.). Teologi’, kristna åskådningar utarbetade i vetenskaplig form. Till T. höra e x e g e t i k, som omfattar utredningar rörande gamla och nya testamentet, kristen kyrkohistoria, systematisk teologi, som handlar om den kristna trosläran, och praktisk teologi, som handlar 0111 kyrklig verksamhet. Teologi’e doktor, se Doktor. Teologri’e kandidat, se Kandidatexamen. Teolog:i’e licentiat är person, som avlagt licentiatexamen i teologiska fakulteten. Jfr Licentiat. Teolo’gisk-filoso’fisk examen, en förberedande examen, som fordras för inträde i teologisk fakultet. Teore’m, sats, lärosats, ett icke bevisat påstående. Teore’tiker, person, som framför allt är intresserad av och studerar teoretiska spörsmål men mindre uppmärksammar problemens praktiska sidor; kunnig men opraktisk person. Teoretise’ra, uppställa (opraktiska) teorier. Teori’, framställning av grundtankarna i och principerna för en vetenskap el. konst; försök till förklaring. Jfr Hypotes. — T e o r e’t i s k, som har avseende på teori, abstrakt. Teosofi’, en fantasifylld åskådning, vilken dels griper tillbaka på antika filosofiska åskådningar, dels ansluter sig till österländska, framför allt indiska läror. T. antager en slags själavandring, vilken sammanhänger med en rytmisk orsakslag (Karma). Bland T: s grundläggare märkes Blavatsky. Numera finnes en riktning, som ledes av Tingley med centrum i Amerika, och en riktning, som ledes av Besant och som har sitt huvudsäte i Indien. Teosoferna göra anspråk på att företräda en särskilt upphöjd lära och på att besitta överjordiska kunskaper