de skada genom att förtära virke. De borra sig in i hus och förstöra allt trä utan att skada ytan. I möbler kunna de borra sig in från golvet. Flera arter finnas i varma områden av Afrika och Amerika samt Australien. Termitsvetsning: utföres med en blandning av pulveriserad aluminium och järnoxid s. k. termit. Blandningen antändes och utvecklar vid förbränningen stark värme. Härvid bildas aluminiumoxid och smält järn, som få flyta över järnstycken, vilka skola sammansvetsas. Dessa järnstycken pressas samtidigt hårt mot varandra. T. användes för reparering av brustna gjut järnsföremål exempelvis spår-vägsskenor. Jfr Svetsning. Ter'modynami’k, se Värme. Termoelektricitet. Vid uppvärmning av kontaktstället W alstras en elektrisk ström i pilens riktning, som tvingar magnetnålen (NS) att göra utslag. Ter’moelektricite’t. Om två trådar el. stavar av metall hoplödas, sä att en sluten krets bildas, och det ena lödstället uppvärmes, erhålles en elektrisk ström. Strömmens styrka (den elektromotoriska kraften) växer inom vissa gränser med stigande temperaturdifferens mellan kontaktställena och är därjämte beroende av de metaller, som ingå i strömkretsen. Strömmens riktning bestämmes av de ingående metallerna. Genom sammankoppling i serie av flera dylika termoelement erhålles en termostapel. Termostaplarna ha icke erhållit någon större användning för frambringande av elektrisk energi men ha däremot fått en betydande användning för temperaturbestämningar t. ex. som sträl-ningstermometrar. Som en omvändning av nyssnämnda fenomen, som efter sin upptäckare, den tyske fysikern Seebeck, benämnes Seebeckeffek-ten, kan den efter upptäckaren, den franske fysikern Peltier, uppkallade Peltiereffekten betraktas. Peltier påvisade, att en elektrisk ström, som passerar beröringsstället mellan tvenne metaller, åstadkommer en uppvärmning el. avkylning av kontaktstället, beroende på strömriktningen. Den ge- nom uppvärmningen el. avkylningen alstrade termoströmmen går i motsatt riktning mot den ström, som framkallar uppvärmningen el. avkylningen. Även i homogena, olikvarma metalledare ha numera liknande fenomen påvisats. Ter’moelement, se Termoelektricitet. Termog:ra’f, självregistrerande termometer, där .temperaturens gång kontinuerligt markeras på en genom ett urverk passerande pappersremsa. Ter’mokemi% den del av kemin, som behandlar värmeförhållandena vid kemiska reaktioner. En kemisk reaktion sker antingen under avgivande av värme el. under upptagande av värme. Det första slaget av reaktioner kallas exotermiska, det senare endotermiska. Likaledes kallas en förening, som bildats under avgivande av A^ärme, för exotermisk, medan en förening, som bildats under upptagande av värme, kallas endotermisk. För att de exotermiska föreningarna, som äro mycket beständiga, skola sönderdelas, kräves tillförsel av energi. Deras sönder-delning genom upphettning benämnes termisk dissociation. En exotermisk förening, som dissocierats, återbildas i regel på nytt, när temperaturen sän-kes. De endotermiska föreningarna äro i motsats till de exotermiska föga beständiga. — För att belysa storleken av de energimängder, som lösgöras el. bindas vid kem. reaktioner, må nämnas, att den värmemängd, som utvecklas, när .10 gram syre och 2 gram väte förenas till 18 gram (en grammolekyl) vatten, utgör mellan 68 och 69 kilogramkalorier, d. v. s. en större värmemängd än den, som erfordras för att uppvärma y2 liter vatten från 0 till 100° (härför erfordras 50 kilogramkalorier). Termometrar, temperaturmätare, ges av många olika slag. De vanligaste för mätning av värmegrader mellan —40° C. och +100° C. äro kvicksilvertermometrar, och bland dem är Celsii den mest spridda och i vårt land den nästan uteslutande använda. Skalan på denna termometer har 0°-punkten vid isens smältpunkt, +100° vid vattnets kokpunkt (vid 760 mm. lufttryck) och graderas från 0°-punkten med minusgrader vanligen till —40°. En annan T., Réaumur-termometern, som ännu brukas i en del länder, har en såtillvida annan gradering, att avståndet mellan 0°-punkten, vilken är lika med Celsii-termometerns, och kokpunkten delas i 80°. 100° C. äro alltså lika med S0° It., el. 1° C. = 4/s° R. I England och Nordamerika brukas Fahren-lieitstermometern. Dess gradering visar 212° mellan kokpunkten och 0°-punkten, som hos F. icke är lagd vid isens smältpunkt utan vid en tempe-