från Southampton till Newyork. Efter några dagars färd sammanstötte T. med ett isberg 270 kvartmil från Cape Race på Newfoundland. Fartyget sjönk efter några timmar. Vid katastrofen omkommo över 1,500 människor. De övriga räddades av ångaren ”Carpathia”. Tita’njärn, miner., en titanrik järnoxid, besläktad med järnglans; förekommer ibland i stora massor i ba-siska bergarter (ex. fjället Ruotivare i Kvikkjokk). T. har ej fått större användning som järnmalm. Tita’nomag:netit, en magnetit, som inneliåller några procent av grundämnet titan. Mineralet förekommer i basiska eruptivbergarter, stundom utskilt i stora' mängder (titanhaltig järnmalm). En av de största förekomsterna är Taberg i Småland. Titicaca [-ka’ka], insjö på gränsen mellan Peru och Bolivia, Sydamerika. 8,400 kvkm. Är en av jordens högst belägna större insjöar (8,800 m. ö. h.). På en ö i T. finnas märkliga lämningar av Inkafolkets kultur. Titre’ringr, en vid kvantitativ kemisk analys använd metod, varvid mätes den mängd av en lösning av känd koncentration, som åtgår för att hos den lösning, vars kvantitativa sammansättning i ett el. annat avseende skall undersökas, framkalla en viss given reaktion. Titulatu’r, en persons titlar. Titulä’r, till namnet, till titeln. Ti’tus. — 1. Flavius Vespasianus T., 41—81, romersk kejsare, son till kejsar Vespasianus. Han var under faderns sista år dennes inedregent och uppsteg vid faderns död 79 på tronen. T. förde en klok och rättvis styrelse. — 2. En medarbetare till aposteln Paulus, till vilken ett av Pauli brev är riktat. Ti’tusbåg;en i Rom, triumfbåge, uppförd av kejsar Titus. Med sin arkitektoniskt vackra resning och sitt fina detaljarbete är T. den förnämsta av de romerska triumfbågarna. Tiume’n el. Tjumen, stad i v. Sibirien. 35,000 inv. Livlig industri- och handelsstad med flodfart, järnvägs-ocli landsvägsförbindelser. Var under tsartiden utgångspunkt för de deporterades vandring österut. Tiveden, vidsträckt skogstrakt på gränsen mellan Närke och Västergötland. I forna tider utgjorde T. ett svåröverkomligt gränsområde mellan Svealand och Götaland. Ti’voli, stad ö. om Rom. 15,000 inv. Talrika ruiner från den romerska kejsartiden, då T. utgjorde en omtyckt förlustelseort för det förnäma Rom. Efter T. har uppkallats förlustelseställen av folklig karaktär med karuseller, skjutbanor, varietéer o. s. v., exempelvis Köpenhamns T., Gröna lunds T. Tizian, egentligen Tiziano Vecelli, omkring 1477—157G, italiensk målare, som räknas som den främsta representanten för den venezianska skolan. Han har målat talrika porträtt, allegoriska tavlor (Den himmelska och jordiska kärleken), tavlor med bibliska motiv m. m. Han var mycket uppburen av samtiden och stod högt i gunst hos bland annat Karl V, vars porträtt han målade. Hans tavlor äro livfullt målade i varma färger. T. är i vissa avseenden en föregångare till barocken och hans arbeten påminna i någon mån om Ru-bens och Jordaens. Tjajkov’ski (oftast stavat Tschai-kowsky), P. I., 1840—93, berömd rysk tonsättare. 18f>6—77 var T. verksam som kompositionsprofessor vid det nybildade konservatoriet i Moskva. Från 1S87 företog T. resor i Europa och Amerika och dirigerade själv sina större verk. I-Iögst når T. i sina orkesterverk, särskilt i sina symfonier, av vilka den sjätte (I-I-m o 11) anses vara den förnämsta. T. har även komponerat operor (Eugen O ne gin), orkestersviter, uvertyrer, stråkkvartetter, sångromanser m. m. Tjang;-tso-lin, f. omkring 1870, Mand-sjuriets nuvarande regent. T. har spelat en framträdande roll i Kinas inre stridigheter under senare år. Tjany el. Tschany, saltsjö på Ba-rabastäppen, omkring dubbelt så stor som Vättern. Tje’chov [-kåff], A. P., 1860—1904, rysk författare. T: s berättelsesamlingar, oftast med ämnen från den ryska medelklassens vardagsliv, stå i konstnärligt avseende mycket högt. De utmärkas av genomgående pessimism och ofta bitter satir, genom vilken dock går ett försonande drag av humor och mänsklighet (I sky m-ningen, Mitt liv). Tjeck’er, slavisk folkstam, företrädesvis bosatt i Böhmen, Mähren, Schlesien, Nedre Österrike och i nv. delen av Ungern (under namnet slovaker) samt till följd av utvandring i Förenta Staterna. T: s antal torde uppgä till inemot 10 milj. De bekänna sig mestadels till romerska katolicismen. På 500-t. invandrade T. från ö. till sina nuvarande områden. Efter några århundraden kommo de i starkt be* roende av Tyskland, och sedan de österrikiska habsburgarna 1526 bemäkti-gat sig den bölimiska kronan, blev förtyskningen allt starkare. T: s alltid förefintliga politiska självständig-hetssträvanden framträdde med förnyad kraft i samband med världskriget, under vilket tjeckiska och slova- Tidens Lexikon 80