utanför New Foundland, i Nordsjön och vid Lofoten. 1921 gav torskfisket (inberäknat vitling, kolja och gräsej) över 200 milj. kr. i nv. Europa. Amerika intar inom världsproduktionen den främsta platsen, därnäst komma England och Norge. Det svenska torskfisket hade 1924 ett värde av 1,488,000 kr. Kolja fiskades för 1,130,000 kr., långa för 857,000 kr. och vitling för 394,000 kr. Den övervägande delen av torsken saltas och torkas till klippfisk. Av levern kokas fiskleverolja. Tor’so, bål, bildstod utan huvud och extremiteter. Torstenson, Lennart, 1603—51, svensk fältmarskalk, riksråd, en av trettioåriga krigets mest lysande fältherrar. T. trädde tidigt i Gustav II Adolfs tjänst och befordrades 1630 till överste för artilleriet, i vilken egenskap han väsentligt bidrog till konungens segrar. 1635—40 tog han verksam del i krigsrörelserna under Banérs överbefäl, och efter dennes död utnämndes T. till överbefälhavare och generalguvernör i Pommern. Under sin befäls-tid (1641—45) ledde han trots tilltagande sjuklighet med glänsande skicklighet den svenska arméns krigsrörel-ser (segern vid Breitenfeld 1642, tåget till Jylland 1643, segern vid Jankow .1645). Torsas, municipalsamliälle, sö. Småland. 750 inv. Tor’toIa, den största av de till Storbritannien hörande Jungfruöarna, Västindien. 64 kvkm. 4,000 inv. Bomull och rörsocker. Torty’r, tillfogande av kroppslig pina, särskilt i syfte att förmå en anklagad till bekännelse; kval, marter. Från antiken och långt in i nyare tid har T. använts av myndigheterna vid en del rättsliga utredningar, och de grymmaste tortyrredskap ha konstruerats. Under 1700-t. avskaffades denna barbariska bestraffnings- och utredningsmetod i flertalet länder (i Sverige 1772). — Torte’ra, svårt pina. Torun [täronj*], det polska namnet på Thurn*. Torv. Växter och växtavfall, som multnat utan fullt lufttillträde, övergå till T., vars beskaffenhet är beroende dels av växternas beskaffenhet, dels av förmultningsgraden. Man urskiljer t. ex. vitmosstorv, starrtorv, fräken-torv, rismosstorv; man talar också 0111 kärrtorv och sjötorv, allt eftersom tor-ven bildats på kärrmark och av kärrväxter el. under vatten av vattenväxter. De flesta torvarter äro bildade av växter, som vuxit på platsen, men det förekommer även torv, som bildats av liopsvämmade växtdelar, svämmtorv. — Väl multnad torv är svart el. brunsvart, föga multnad torv är mera ljust brunaktig. T. finnes till en mäktig- het av stundom flera meter i våra myr-och mossmarker. Den vilar ofta pä gyttja, då den bildats genom igenväx-ning av sjöar. Ofta innehåller den stubbar och andra skogsrester, som visa, att skog fordom varit rådande där nu finnas skoglösa kärr och mossar. Torvbrikettfer, av finfördelad och torkad torv pressade briketter, som användas som bränsle. Äldre försök att framställa T. ha i regel visat sig oekonomiska. Under de sista åren ha dock i olika länder torvbrikettfabri-ker på nytt satts i gång, sedan nya, mera ekonomiska metoder för torvens upptagning och bearbetning utarbetats. Torvindustri. Vid utnyttjande av torvmossar är det som regel nödvändigt att först utdika mossen, så att torven blir mindre vattensjuk. Tor-ven upptages sedan i tegelformade stycken, som få lufttorka. Torven kan även söndermalas under tillsats av vatten och sedan hoppressas med maskiner till fastare kakor, s. k. älttorv. Jfr Torvbriketter. Upptagningen av torv utföres numera med särskilda maskiner. Torven användes direkt som bränsle. Man har även försökt att genom torrdestillation framställa torvkol* och torvgas. Resultaten lia dock hittills ej varit ekonomiskt tillfredsställande. Försöken att framställa sprit och till vävnader användbara fibrer samt papper ur T. ha ej heller medfört praktiskt användbara resultat. Finfördelad torv användes i stor utsträckning som strö-medel, torvströ, i ladugårdar och på avträden, som fyllnadsmedel i trossbottnar samt vid inpackning och förvaring av en del födoämnen. Torvkol framställes genom kolning av torv 1 milor och ugnar av olika slag. Torvkolning bedrives för närvarande på några ställen i Sverige. Torvmossar bildas vid förmultning av växter utan el. med otillräcklig lufttillförsel (jfr Torv). T. förekomma därför på vattensjuk mark och inom forna sjöområden, som genom växtlighet och torvbildning blivit igenfyllda. Man skiljer på två huvudgrupper: 1) Kär r, vilkas växttäcke företrädesvis utgöres av halvgräs (starr), som vid förmultning ger kärrtorv; 2) M 0 s-s a 1*, vilkas växttäcke till övervägande del bildas av vitmossor (Sphagnum-arter). De senare kallas ofta Högmossar, emedan de ha en välvd yta. Tillväxten sker nämligen hastigare i mossens mittpartier och långsammare i utkanterna (laggarna). I Norrland, där T. liksom på Gotland vanligen benämnas M y r a r, äro kärrartade T. vanligast. De intaga i övre Norrland mångenstädes mer än 50 % av landarealen. De enskilda myrarna kunna