Ärkebiskopssäte. Universitet,, grundat 1404. Teknisk högskola m. fl. bildningsanstalter. Bland industriella anläggningar märkas vapenfabrik, artilleriarsenal, fabriker för tillverkning av maskiner, järnvägsvagnar, automo-biler, kemikalier, siden- och bomullsvaror m. m. Viktig järnvägsknut. Garnisonsstad. Turiststation. Svenska turistföreningen har inrättat flera T. och turiststugor, särskilt i Norrland. Bland dessa T. märkas de vid Abisko, Kebnekajse, Saltoluokta och Tännforsen. Turkar, se Turko-tatariska folk. Turkesta’n, vidsträckt landområde i v. Asien, omfattande dels V ä s t-T u r k e s t a n (äldre namn ”Fria Tatariet”, ”Turan”, ”Stora Buclia-riet”), dels Öst-Turkestan (”Höga Tatariet”, ”Lilla Buchariet”). Jfr kartan över Asien. Väs t-T u r k e s t a n gränsar i n. till Västsibiriska slätten, i s. till Afgani-stans och Persiens högland, i v. till Kaspiska havet, i ö. till det Centralasiatiska höglandet (Pamir, Tian-sjan-Altai); det genomflytes av Amu-Darja och Syr-Darja; västra delen är slättland, övervägande stäpp (Kirgiser-stäppen) och öken (Karakumöknen), men här och var förekomma oaser och genom konstgjord bevattning fruktbara områden; i öster blir området bergigt. Bomull är den viktigaste kulturväxten, särskilt i provinsen Ferg-liana; vidare drivas i oaserna frukt-och sädesodling, och på stäpperna boskapsskötsel. Kulturen gjorde under tiden närmast före världskriget stora framsteg, som befordrades genom järnvägsanläggningar (Transkaspiska järnvägen m. fl.) och konstgjord bevattning. Folkmängden uppgick till omkring 9 milj., varav kirgiserna i norra stäppområdet till 2y2 milj. I södra ökentrakternas oaser (turkmen-oaserna) leva turkmenerna. För övrigt finns här en brokig blandning av olika folkslag: ryssar, kineser, araber, afganer, tatarer, judar, tyskar. Området lyder i sin helhet under Ryssland samt omfattar bland annat kah-naten Chiva och Buchara. Viktigare städer och orter äro: Samarkand, Taschkend, Buchara, Chiva, Merv, Mar-gelan (i Ferghana), Krasnovodsk (vid Kaspiska havet, utgångspunkt för Transkaspiska banan) och Semipala-tinsk (vid Irtysch). öst-Turkestan omfattar det centralasiatiska området mellan Tian-sjan och Kuen-Lun-kedjan och stöter i väster till Pamirhöglandet, genom vilket det skiljes från V.-Turkestan; i öster sammanflyter det med Gobiök-nen, ined vilken ö.-T. stundom sammanslås under den gemensamma kine- siska benämningen Hang-Hai. Tarim-f lo den genomflyter västra delen av ö.-T. (Tarimbäckenet och Takla-Ma-kanöknen) och utmynnar i den av-loppslösa Lob-nor. Högslätten mellan gränsbergen är övervägande öken (medelhöjd ö. h. omkring 1,000 m.), men vid randbergen förekomma bördiga trakter och oaser med silkes-, bomulls-, frukt- och sädesodling. I bergstrakterna spelar fåraveln en stor roll. Djurvärlden karakteriseras bland annat av jaken, som begagnas säsoin lastdjur, vildåsna, vild kamel, anti-loparter, tiger. Befolkningen är mycket blandad; tatariska språk äro rådande. Viktiga städer äro Kasjgar, Jarkand, Chotan i sv., Turfan och residensstaden Urumslii i nö. ö.-T. lyder under Kina. — Historia. Under antiken var endast sv. delen av T. mera känt, det övriga Väst-T. kallades Scythia intra Imaum, medan hela öst-T. kallades Scythia extra Imaum. Den sv. delen, som bland annat lydde under Alexander och senare under det grekisk-baktriska riket, intogs strax före början av vår tidräkning av sakerna ocli kom på 400-t. under ”de vite hunnerna”. Pä G00- och 700-t. inträngde islam och senare skedde den mongoliska invasionen. Sedermera ha delar av Väst-T. förblivit oberoende intill nyare tiden, då Väst-T. kom i beroende av Ryssland. öst-T. kom under 2: a årli. f. Kr. under Kinas välde men erövrades i slutet på 700-t. av tibetanerna, hörde senare under nigurväldet och islams välde och kom åter under Kina på 1700-t. Turkiet, republik, efter världskriget endast omfattande av Europa ett litet område på. Balkanhalvön, v. om Svarta havet, och n. 0111 Dardanellsundet, Mär-marasjön och Bosporen, på 28,000 kvkm. med 1,800,000 inv., och Mindre Asien, 700,000 kvkm., 12,500,000 inv. Det europeiska T. gränsar i v. till Grekland, i 11. till Bulgarien. Huvudnäring är åkerbruk med boskapsskötsel. Befolkningen utgöres till största delen av turkar (osmaner) med muhammedansk konfession, till en mycket ringa del av greker. Representationen utgöres av en riksförsamling. I spetsen för administrationen står en president. Residensstad är numera Angöra (40,000 inv.), belägen i det inre av Mindre Asien. De största städerna äro den forna huvudstaden Konstan-t.inopel, 1,125,000 inv., och handelsstaden Smyrna, 375,000 inv. I övrigt, se Mindre Asien. — Historia. Tur-kotatariska stammar, kommande från Centralasien, grundade på 1200-t. ett litet rike i Mindre Asien. Under sin härskare Osman, efter vilken de kallats osmaner, övergingo de till islam.