småstaterna voro i det närmaste självständiga, ocli de anslöto sig delvis till Preussen. Jfr Preussens ocli Österrikes historia. Under 1800-t. gjorde sig nationella strömningar gällande. Då varken Preussen el. Österrike ville avstå från ledningen, lyckades man emellertid ej genomföra ett enande av de tyska staterna. Först under Bismarcks ledning fick Preussen ett avgjort försteg. Sedan Österrike besegrats, och Preussens lysande framgångar i fransk-tyska kriget fått nationalitetskänslan att mäktigt uppflamma, kunde en frivillig sammanslutning av de olika staterna genomföras. Detta skedde genom de s. k. novemberfördragen av år 1870. Den förste januari 1871 började det Tyska riket sin tillvaro under kejsar Vilhelm I [(1861) 1871—881. Den sammanslutning, som bildats, bestod emellertid av delvis ganska olikartade element. En motsättning mellan de södra och norra delarna före-fanns alltjämt, delvis betingad av att de södra delarna bekände sig till katolicismen, medan de norra voro anslutna till protestantismen. Denna motsättning medförde på grund av påvens utmanande hållning den s. k. kulturkampen. Landets alltmer utvecklade industri gav upphov till ett mäktigt till socialdemokratin anslutet arbetarparti, som begärde ökat inflytande på statsförvaltningen. Bismarck ställde sig länge fullkomligt avvisande och sökte genom lagar hindra socialdemokratins utbredning. Han genomförde emellertid samtidigt ett omfattande socialt lagstiftningsarbete. Undantagslagarna mot socialisterna upphörde 1890 att gälla. För att skaffa den snabbt utvecklade industrin råämnen och ge förvärvsmöjligheter ät den ökade befolkningen började man förvärva utomeuropeiska kolonier. Utrikespolitiskt anslöt sig T. framför allt till Österrike och Italien, jfr Trippelalliansen. T. skaffade sig också ett ökat inflytande i Turkiet. Sedan Wilhelm II (188S—1918) uppstigit pä tronen, kom Bismarck, som sedan rikets uppkomst haft ett avgörande inflytande på regeringen, snart i konflikt med kejsaren. 1890 erhöll Bismarck sitt avsked. Han hade med stor skicklighet lotsat landet fram genom flera konflikter med grannländerna. Under den följande tiden anslöt sig T. alltmer ensidigt till trippelalliansen och kom i allt skarpare opposition till Frankrike och Ryssland. Kejsarens impulsiva och okloka uppträdande ökade motsättningen, vilket slutligen ledde till världskriget. Dettas för T. olyckliga utgång medförde Kejsardömets fall. T. ombildades till Republik (1918). Ett kommunis- tiskt parti, som leddes av Spartakus-förbundet, sökte tillvälla sig makten. Dessa hade framför allt inflytande i Berlin, där häftiga strider ägde rum 1919. I den nyvalda nationalförsamlingen hade emellertid dc måttfullare partierna en överväldigande majoritet. Ebert (1919—1925) valdes till riks-president. De följande regeringarna hade stora svårigheter att ordna ska-deståndsfrågan med de allierade, jfr Världskriget. T:s tilltrasslade finanser och penningväsendets sönderfallande framkallade en svår kristid. Tillvaron av aggressiva, kommunistiska och monarkistiska partier bidrog också att försvära situationen (Kappkuppen). Så småningom ha emellertid lugnare förhållanden inträtt. Penningväsendet har ordnats, och industrin har åter kommit på fötter. Förhållandet till västmakterna har även avsevärt förbättrats. 1926 blev T. medlem av N. F. Tyska Sydväst-Afrika, gemensam benämning på de före världskriget tyska kolonierna Damara- och Nama-land i sv. Afrika. T. begränsades i n. av Portugisiska Angola, i s. av Kap-landet. Ytvidden utgjorde 800,000 kvkm. T. förvaltas numera av Sydafrikanska unionen. 228,000 inv., därav 20,000 européer. Huvudnäring är boskapsskötsel. Bergsbruket spelar stor roll (diamanter, koppar). Den förnämsta hamnen är Walvis bay. Tyska Öst-Afrika, före världskriget tysk koloni i ö. Afrika, belägen utmed kusten av Indiska havet, begränsad i n. av Brittiska öst-Afrika och Uganda, i v. av Belgiska Kongo, i s. av Portugisiska öst-Afrika, ett område på omkring 990,000 kvkm. År 1919 avträdde Tyskland denna koloni till England. Med undantag av ett par smärre distrikt utgör den nu det s. k. Tanganyika-territoriet. I detta finnas omkring 4,120,000 inv., varav 2,500 européer. I T. odlas kaffe, jordnötter, socker, bomull, kokospalmer m. m. Tysk-demokratiska partiet bildades efter novemberrevolutionen 1918 oeh omfattar till största delen medlemmar av det gamla framstegsvänliga folkpartiet. Dess medlemsantal har under senare år starkt gått tillbaka, men på grund av sin mellanställning har partiet fortfarande stor betydelse. Tysk-franska kriget 1870—71. Se Fransk-tyska kriget 1870—71. Tysk-frisinnade partiet bildades 1884, delade sig 1893 i Tyska frisinnade folkpartiet och Frisinnade föreningen, vilka dock åter förenades 1910 och jämte ”syd-tyska folkpartiet" bildade Framstegsvänliga folkpartiet. Tyskland, i dagligt tal benämning på förbundsrepubliken Tyska riket.