Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyska Sydväst-Afrika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småstaterna voro i det närmaste
självständiga, ocli de anslöto sig delvis
till Preussen. Jfr Preussens ocli
Österrikes historia. Under 1800-t.
gjorde sig nationella strömningar
gällande. Då varken Preussen el.
Österrike ville avstå från ledningen,
lyckades man emellertid ej genomföra
ett enande av de tyska staterna. Först
under Bismarcks ledning fick Preussen
ett avgjort försteg. Sedan Österrike
besegrats, och Preussens lysande
framgångar i fransk-tyska kriget fått
nationalitetskänslan att mäktigt
uppflamma, kunde en frivillig
sammanslutning av de olika staterna
genomföras. Detta skedde genom de s. k.
novemberfördragen av år 1870. Den
förste januari 1871 började det Tyska
riket sin tillvaro under kejsar
Vilhelm I [(1861) 1871—881.
Den sammanslutning, som bildats,
bestod emellertid av delvis ganska
olikartade element. En motsättning
mellan de södra och norra delarna
före-fanns alltjämt, delvis betingad av att
de södra delarna bekände sig till
katolicismen, medan de norra voro
anslutna till protestantismen. Denna
motsättning medförde på grund av
påvens utmanande hållning den s. k.
kulturkampen. Landets alltmer
utvecklade industri gav upphov till ett
mäktigt till socialdemokratin anslutet
arbetarparti, som begärde ökat
inflytande på statsförvaltningen. Bismarck
ställde sig länge fullkomligt avvisande
och sökte genom lagar hindra
socialdemokratins utbredning. Han
genomförde emellertid samtidigt ett
omfattande socialt lagstiftningsarbete.
Undantagslagarna mot socialisterna
upphörde 1890 att gälla. För att
skaffa den snabbt utvecklade industrin
råämnen och ge förvärvsmöjligheter ät
den ökade befolkningen började man
förvärva utomeuropeiska kolonier.
Utrikespolitiskt anslöt sig T. framför
allt till Österrike och Italien, jfr
Trippelalliansen. T. skaffade sig också
ett ökat inflytande i Turkiet. Sedan
Wilhelm II (188S—1918) uppstigit pä
tronen, kom Bismarck, som sedan
rikets uppkomst haft ett avgörande
inflytande på regeringen, snart i
konflikt med kejsaren. 1890 erhöll
Bismarck sitt avsked. Han hade med
stor skicklighet lotsat landet fram
genom flera konflikter med
grannländerna. Under den följande tiden
anslöt sig T. alltmer ensidigt till
trippelalliansen och kom i allt skarpare
opposition till Frankrike och Ryssland.
Kejsarens impulsiva och okloka
uppträdande ökade motsättningen, vilket
slutligen ledde till världskriget.
Dettas för T. olyckliga utgång medförde
Kejsardömets fall. T. ombildades till
Republik (1918). Ett kommunis-
tiskt parti, som leddes av
Spartakus-förbundet, sökte tillvälla sig makten.
Dessa hade framför allt inflytande i
Berlin, där häftiga strider ägde rum
1919. I den nyvalda
nationalförsamlingen hade emellertid dc måttfullare
partierna en överväldigande majoritet.
Ebert (1919—1925) valdes till
riks-president. De följande regeringarna
hade stora svårigheter att ordna
ska-deståndsfrågan med de allierade, jfr
Världskriget. T:s tilltrasslade
finanser och penningväsendets
sönderfallande framkallade en svår kristid.
Tillvaron av aggressiva, kommunistiska
och monarkistiska partier bidrog också
att försvära situationen (Kappkuppen).
Så småningom ha emellertid lugnare
förhållanden inträtt. Penningväsendet
har ordnats, och industrin har åter
kommit på fötter. Förhållandet till
västmakterna har även avsevärt
förbättrats. 1926 blev T. medlem av
N. F.
Tyska Sydväst-Afrika, gemensam
benämning på de före världskriget
tyska kolonierna Damara- och
Nama-land i sv. Afrika. T. begränsades i n.
av Portugisiska Angola, i s. av
Kap-landet. Ytvidden utgjorde 800,000
kvkm. T. förvaltas numera av
Sydafrikanska unionen. 228,000 inv.,
därav 20,000 européer. Huvudnäring är
boskapsskötsel. Bergsbruket spelar
stor roll (diamanter, koppar). Den
förnämsta hamnen är Walvis bay.
Tyska Öst-Afrika, före världskriget
tysk koloni i ö. Afrika, belägen utmed
kusten av Indiska havet, begränsad i
n. av Brittiska öst-Afrika och
Uganda, i v. av Belgiska Kongo, i s. av
Portugisiska öst-Afrika, ett område
på omkring 990,000 kvkm. År 1919
avträdde Tyskland denna koloni till
England. Med undantag av ett par
smärre distrikt utgör den nu det s. k.
Tanganyika-territoriet. I detta finnas
omkring 4,120,000 inv., varav 2,500
européer. I T. odlas kaffe, jordnötter,
socker, bomull, kokospalmer m. m.
Tysk-demokratiska partiet bildades
efter novemberrevolutionen 1918 oeh
omfattar till största delen medlemmar
av det gamla framstegsvänliga
folkpartiet. Dess medlemsantal har under
senare år starkt gått tillbaka, men på
grund av sin mellanställning har
partiet fortfarande stor betydelse.
Tysk-franska kriget 1870—71. Se
Fransk-tyska kriget 1870—71.
Tysk-frisinnade partiet bildades
1884, delade sig 1893 i Tyska
frisinnade folkpartiet och Frisinnade
föreningen, vilka dock åter förenades
1910 och jämte ”syd-tyska folkpartiet"
bildade Framstegsvänliga folkpartiet.
Tyskland, i dagligt tal benämning
på förbundsrepubliken Tyska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
