hård substans, som kallas emalj. T. ha mycket olika motståndskraft, vanligen skadas flera av de förblivande T. av tandröta redan före 20-årsåldern. Genom tandfyllning kan man hindra rötans fortskridande. Det är av särskilt stor betydelse, att man vidtager sådana åtgärder mellan 15—25 år. Sedermera uppstår ej tandröta så lätt. Tandköttsinflammation är en inflammation i fickorna mellan tänderna och tandköttet. Denna inflammation fortskrider, om den lämnas åt sig själv ned utefter tandrötterna, så att tänderna lossas. Näst tandröta är denna sjukdom den vanligaste tandsjukdomen. I bägge fallen fordras sakkunnig vård, helst så tidigt som möjligt. Hos t. ex. groddjur förekomma T., vilka utgöras av förhorningar i munhålan. De motsvara ej de övriga ryggradsdjurens T. Dessa senare kunna föras tillbaka på hudplåtarna hos brosk-fiskar. Hos lägre djur sitta T. endast fast i slemhinnan, medan de lios övriga djur äro fästade i själva käkbenet. En del fiskar, kräldjur m. fl. ha flera rader av T. Hos fåglar har man kunnat påvisa T. på fosterstadiet. Först hos däggdjuren ha emellertid T. blivit mera utvecklade och .specialiserats i skilda former, mer el. mindre mejsel-formiga framtänder, sylformiga hörntänder och flerspetsade kindtänder. Särskilt hos rovdjuren äro hörntänderna kraftigt utvecklade och högre än de andra. De ha också spetsknö-liga kindtänder, av vilka särskilt en har betydande storlek (rovtand). Hos växtätare äro kindtänderna trubb-knöliga. Hos en del förekomma s. k. sträcktecknade T., hos vilka tugg-ytan utgöres av emaljlister med mellanliggande blottat tandben. Tändhatt. De gamla T. el. knallhattarna, som de vanligen kallades, be-stodo av en hattformad kopparhylsa, fylld med en blandning, innehållande bl. a. knallkvicksilver el. något annat ämne, som lätt bringas att explodera. I de moderna gevärspatronerna och artilleriprojektilerna är T. placerad inne i själva projektilerna nere vid deras botten. Tändn ålsgeväret, ett bakladdnings-gevär, som användes bl. a. av den tyska armén under fransk-tyska kriget 1870—71. Tändstickor. De s. k. fosfortändstickorna — de äldsta moderna T. — uppfunnos i början på ISOO-t. Tänd-satsen på fosfortändstickorna innehöll gul fosfor, blandad med något oxida-tionsmedel (till en börjat kaliumklo-rat, senare mönja, brunsten el. dyl.) samt bindemedel. Fosfortändstickorna ha på grund av tändsatsens beskaffenhet egenskapen att tända vid gnidning mot vilken skrovlig yta som helst och äro på grund av förekomsten av gul fosfor i tändsatsen både mycket eldfarliga och mycket giftiga. Deras användning är på grund härav förbjuden i Sverige. Svaveltändstickor och vissa andra tändstickstyper, som i tändsatsen innehålla röd fosfor i stället för gul fosfor, tända liksom fosfortändstickorna vid gnidning mot vilken skrovlig yta som helst men äro ej giftiga. Äran av uppfinningen av de s. k. säkerhetstän dstickorna, som endast tända vid friktion mot en på särskilt sätt preparerad yta, tillkommer helt och hållet Sverige. Som de två främsta namnen må nämnas G. E. Pasch och J. E. Lundström, vilken sistnämnde tillsammans med en broder grundade Jönköpings tändsticksfabrik. De svenska säkerhetständstickornas tänd-sats innehåller varken gul el. röd fosfor utan består väsentligen av oxida-tionsmedel (främst kaliumklorat), bindemedel och vissa andra tillsatser som utfyllnad för att öka friktionen. Den preparerade ytan, plånen på tändsticksaskarna, innehåller däremot den icke giftiga röda fosforn. För att brinna bättre äro de svenska säker-hetständstickorna impregnerade med paraffin. Det bästa träslaget för deras tillverkning är asp. De svenska T. ha vunnit ett utomordentligt internationellt anseende, och den svenska tändsticksindustrin har utvecklat sig till en världsindustri. Jfr Svenska tändsticksaktiebolaget. Tännforsen, vattenfall i Åre älv, en biflod till Indalsälven, mellan sjöarna Tännsjön och övre Norn, v. Jämtland. Huvudfallet har en höjd av 24 m. Tärendö äiv, belägen i n. Norrbotten, en bifurkation, genom vilken omkring hälften av övre Torne älvs vatten rinner till Kalix älv. Tärna folkhögskola är belägen i Tärna socken i Västmanlands län. Den började sin verksamhet 1876 och leddes till .1913 av Teodor Holmberg. Dennes hustru Cecilia Bååth-Holmberg har även varit verksam vid T. Tärningskapitäl, kapitäl, vars korg är formad som en tärning med de nedre hörnen avrundade mot kolonnskaftet. T. förekommer särskilt inom den romanska konsten. Ett särskilt slag av T. är det s. k. veckkapitälet, som ofta använts i England. Tärnor (Sterna), till måsartade fåglar hörande släkte. T. äro små el. medelstora fåglar med tämligen rak näbb, spetsiga vingar, korta ben och mer el. mindre kluven stjärt. I Sverige äro Fisktärnan (S. hirundo), som har röd näbb med svart spets, och Silvertärnan (S. arctica), som har enfärgat röd näbb, vanliga. Tät, se Téte.