Vadstena slott är beläget vid Vättern utanför Vadstena stads område. Den äldsta delen av V. började uppföras 1545 och utgör nu slottets mittparti. Omkring 1575 företogos tillbyggnader, som fortgingo in på 1600-t., i genomgående renässansstil. Efter Vasakonungarnas tid fick slottet förfalla, men från 1880-t. ha dess yttre partier blivit underhållna. Vadsö, stad vid Varanger fjord, ö. Finnmarks fylke, nö. Norge. 1,900 inv. Residensstad för Finnmarks fylke. Guanofabrik, tranberedning. Vaduz [fadots’], huvudstad i fursten-dömet Lichtenstein. 1,150 inv. Wserner, Ninian, 1856—1905, journalist, humoristisk författare, mest känd under pseudonymen C. A. Tollén (Brev te Nyman Wsernor). Vae vic’tis, lat., ve de besegrade. Va’gr, obestämd, svävande. Vagabond’, lösdrivare, landstrykare, sysslolös äventyrare. Va’gel, inflammation i en talgkörtel el. hårsäck i ögonlocksranden. V. förlöper ibland till varbildning och motsvarar närmast en finne på andra hudområden. Sjukdomen är vanligen ofarlig och går över på några dagar. Vaggeryd, municipalsamhälle vid Lagan, nv. Småland. 1,300 inv. Träindustri. Wagner. — 1. W. Richard W., 1813 —83, tysk tonsättare och skriftställare. W. har nästan uteslutande skrivit operor. Hans första verk, t. ex. R i e n z i, voro hållna i tidens stil och vunno framgång. I senare operor skapade W. en egen stilart, vilken väckte våldsam opposition. 1849 deltog han i politiska oroligheter i Dresden, vilket medförde, att han måste fly utomlands. Han vistades de följande åren särskilt i Paris. Efter en tolvårig landsflykt kunde han återvända till Tyskland. Här grundade han i Baireutli en egen musikalisk teater, avsedd för uppföranden av hans operor. Denna gick emellertid till en början illa men har sedermera särskilt efter hans död och under ledning av hans fru, Cosima W., en dotter till Liszt, blivit en samlingspunkt för W:s beundrare i hela Europa. Medan man i samtidens operor la-de huvudvikten vid musiken och ansåg text och dramatisk handling som något underordnat, försökte W. att göra sina operor till konstverk, som fängslade även genom poesifyllt språk och äkta dramatisk spänning. Han skrev därför även texten till sina operor själv. I allmänhet valde han som motiv gamla germanska legender. Operorna Rhen-guldet, V a 1 k y r i a n, Sigfrid och R a g n a r ö k, vilka tillsammans bruka kallas Nibelungens ring, grunda sig exempelvis på Nibel-ungenlied. Även Tannhäuser, Lo.hengrin, Mästersångar-na, Tristan och Isolde samt Parsifal grunda sig på folkliga sagor och myter. Också i musikaliskt avseende var W. en nydanare. Han använde sig i stor utsträckning av s. k. ledmotiv, vilka karakterisera de dramatiska personligheterna och klinga med i orkesterns tonspråk, när huvudpersonerna göra sig gällande på scenen. Han avskaffade den av samtiden omtyckta koloraturarian och strävade efter ett mera naturligt tonspråk. Hans orkestrering är massiv och ibland något tung men verkar medryckande och imponerande. Han var en mästare 1 att utnyttja orkesterns olika instrument och i att framtrolla originella klanger. För att försvara sina musikaliska och dramatiska idéer utgav W. flera skrifter, i vilka han visade sig vara en skarp och skicklig polemiker. Han har blivit allt mera uppskattad efter sin död och har i hög grad tryckt sin stämpel på den efterföljande musiken, särskilt i Tyskland. — 2. A. H. G. W., 1835—1917, tysk • nationalekonom. W., som till en början företrädde utpräglat individualistiska åsikter, hävdade senare en åskådning med starkt statssocialistiska inslag (se Katedersocialister). W. utgav bl. a. verk med betydande vetenskapligt värde rörande bank- och penningväsendet och rörande beskatt-nin gslagstif tningen. Vagong’, järnvägsvagn för passagerare. Wa’gram, by i Österrike, omkring 2 mil ö. om Wien. Den 5 och 6 juli 1809 besegrade här Napoleon en österrikisk armé. Va’gus, lungmagnerven, se Hjärnner-ver. Wahlberg, Alfred, 1834—1906, landskapsmålare. W. studerade först i Tyskland men bosatte sig 1866 i Paris, där han tillägnade sig den moderna franska skolans målningssätt, dock bibehållande sin personliga stil. Han målade företrädesvis romantiskt lyriska stämningsbilder, såsom Utsikt i Södermanland, Landskap i månsken, P o p p 1 a r m. fl. W. är den moderna landskapskonstens föregångsman inom svenskt måleri. Wahlbom, Karl, 1810—58, målare. W. hade grundligt studerat människans ocli hästens anatomi och utförde med förkärlek dramatiska och rörliga scener. W. utförde teckningar, etsningar, litografier och skulpturer samt målningar i akvarell och olja. Han studerade i Paris och Rom och blev slutligen professor vid Konstakademin i Stockholm. Av W :s tavlor må nämnas Gustav Adolfs död, Hästdrift på Campagnau.