kvarhålles på en punkt i ledningen och fyller denna, så att gaser ej kunna komina förbi. Ofta användes en s-for-mig krök, i vars lägsta del vätskan stannar. Vattenmelon (Citrullus vulgaris), en särskilt i Medelhavsländerna odlad ört, som har flikiga blad och stora, runda, saftrika frukter med rött kött och svarta kärnor. V. har behagligt söt smak. Från en annan art av samma släkte erhålles ko lo kvint. Vatten ocli bröd, ett straff, som i Sverige avskaffades helt och liället år 1884. Vattenpass, instrument för bestämmande av vågrät riktning. Oftast användes ett slutet kärl, som är fyllt med vätska men innehåller en liten luftblåsa. Ett märke på kärlet anger var blåsan skall stå, för att kärlet skall befinna sig horisontellt. Kärlet kan vara dosformigt el. cylindriskt. För vissa ändamål använder man sig av en triangelfonnad skiva, från vars spets nerhänger ett litet lod. Om basen ställes vågrätt, inställer sig lodet vid ett visst märke på skivan. Vattenpolo spelas av simmande lag efter samma principer som fotboll. Lagen bestå av 7 spelare. Speltid är 14 min. Bollen får stötas med vilken kroppsdel som helst. Vattenskinnbaggiar (Hy drocoridfe), en insektsordning, som omfattar vattendjur, vilka ha förkrympta antenner. Hit höra bland annat buksim-mare, ryggsimmare och vattenskorpi-oner. Vattenskott kallas sidoskott direkt från stammen el. grövre grenar på träd el. buskar. På odlade träd utväxa ibland V. från vildstammen, pä vilken den odlade arten ympats. Sådanfl V. måste bortskäras. Vattenskräck, se Vattuskräck. Vattensot, se Vattusot. Vattenstånd, vattenhöjd, är vattnets höjd i förhållande till fast land. V. mätes med pegel*. Sedan 1922 finnas längs våra kuster vattenhöjdmätnings-stationer, vilka stå under Statens meteorologisk-hydrografiska anstalts vård. Vattenstämpel anbringas i papper medels pressning. I allmänhet är V. genomskinligare än papperet i övrigt. V. utgöres oftast av fabriksmärket. Vatten svullnad, se Vattusot. Vattenåder. En vanlig populär föreställning är, att vatten i jordlager ocli berggrund förekommer i ådror el. slutna, förgrenade kanaler. Detta är emellertid endast undantagsvis fallet. Vattnet följer i sin cirkulation gränsytor mellan olika jordlager och sprickor i berggrunden el. rör sig sakta i porösa jord- och bergarter. Jfr Grundvatten. Vattenånga, se Ångbildning och Luftfuktighet. Vattenödlor (Triton), ett till salamanderdjur hörande släkte, som ut-markes av smärt kroppsform och från sidorna tillplattad stjärt. Hos en del arter har hannen under parningstiden en fenlik ryggkam. I Sverige finnas två arter, Större V. (T. cristatus), som har kornig hud, och Mindre V. (T. punctatus), som har slät hud. Bägge ha grönsvart rygg och brandgul, svartfläckig undersida. Wattmeter, se Elektriska mätinstrument. Watts [oått’s], G. F., 1817—1904, engelsk målare och skulptör. W. utförde av dikterisk fantasi inspirerade idémålningar (Hoppet, Ma m m o n, Kärleken och döde n) samt en rad porträtt. Bland W: s skulpturer märkas K 1 y t i a och Livskraft. Vattumannen, stjärnbild inom Djurkretsen*. Jfr Stjärnhimmeln. Vattuskräck, hundgalenskap, rabies, en smittosam sjukdom, som särskilt förekommer hos hundar. Under sjukdomens första period är hunden orolig. Ibland uppträda anfall av raseri. Sedermera inträda förlamningar och allmän slöhet. Hunden har ofta svårt att svälja vatten på grund av svalgkramper el. svalgförlamningar. Djuret lider därför av törst. Dess oförmåga att släcka törsten har givit upphov till sjukdomens namn. Människor kunna smittas genom bett av sjuka hundar. Sjukdomen utbryter dock först vanligen efter 2—3 månader. Vaccination mot V. hinner därför i regel utföras. Vaccin mot V. fram-ställes på Pasteurinstitutet i Paris. Jfr Pasteur. Vattusot, vattensvullnad, allmän vätskeansamling i kroppen, ett symtom, som förekommer vid njur- och hjärtsjukdomar. Vid njursjukdomar beror V. på bristande utsöndringsfönnåga lios njurarna. Vätska ansamlar sig därför i kroppsliåligheter (bukhålan, lungsäckarna) samt i underhuden. Vid hjärtsjukdomar beror V. på att. blodet cirkulerar för långsamt. Blodet stockar sig i blodådrorna och genom deras väggar uttränger vätska i vävnaderna. Vätskan ansamlar sig i sådana fall på grund av tyngdkraftens inverkan företrädesvis i de nedré kroppsdelarna. Vid upprätt ställning svullna framför allt benen. Till V. höra ej vätskeansamlingar, vilka bero på lokala orsaker t. ex. bensvullnad, beroende på åderbråck, vätskeutgjut-ningar i lungsäckarna, beroende pä inflammatoriska orsaker etc. Vauban [våbang’], S., 1633—1707, fransk militäringenjör, marskalk, nationalekonom. V. deltog i Ludvig XIV:s krig mot Nederländerna och Tidens Lexikon. 85