Bryggerier. Tillverkning av maskiner ocli lergods. Wieniaw’ski, Ii., 1835—80, polsk violinvirtuos. W. företog vidsträckta konsertresor i Europa och Amerika. Bland hans kompositioner märkas Legend, Air s russes samt flera polonäser. Wienkongrcsscn 1814—15. [vi’n-]. Efter Napoleons fall 1814 samlades Europas monarker och ministrar till en kongress i Wien för att så mycket som möjligt återställa den ordning, som rått i Europa före Napoleonskri-gen. På W. beslöts bland annat följande : Ryssland erhöll stora områden i Polen; Preussen fick områden vid Rhen samt ersättning för sina förluster under krigen mot Napoleon ; Österrike fick Lombardiet och Venetien; Belgien förenades med Holland till ett konungarike Nederländerna; England erhöll Malta och Kaplandet jämte en del andra kolonier; Tyska riket, som upplösts 1806, återställdes ej, i dess ställe bildades ett förbund, i vilket Preussen och Österrike voro de ledande. Vienne [vjän’], vänsterbiflod till Loire i Frankrike, 372 km. lång. Wiertz [virts], A. J., 1806—65, belgisk målare. W. utförde företrädesvis fantasimålningar, ofta med social tendens men alla skattande åt sensationellt effektsökeri. Vierwaldstättfersjön, alpsjö i Schweiz, belägen mellan kantonerna Schwyz, Unterwalden, Uri och Luzern. Bekant för stor naturskönhet. Livlig turisttrafik. Wiesbaden [vi’s-], stad i den preussiska provinsen Hessen-Nassau, belägen på s. sluttningarna av Taunus, nära Rhen. 109,000 inv. W. är en av världens mest besökta kurorter. Wieselgrren [vi’s-]. — 1. Peter W., 1800—77, präst, nykterhetskämpe, litteratur- och kulturhistoriker, biograf. W. utförde ett storartat arbete för nykterhetens befrämjande och företog i detta syfte flera resor i de svenska landskapen. Som folktalare utövade han ett oerhört inflytande på sina åhörare. I kyrkliga frågor var W. frisinnad. W. utövade även ett betydande historiskt och litteraturhistoriskt författarskap. — 2. Harald O. W., 1835—1906, biblioteksman, biografisk skriftställare. Till hans mera kända arbeten höra en biografi över Lars Johan H i e r t a. — 3. Per W., 1843 —1910, son till W. 1., ämbetsman, politiker, nykterhetsfrämjare och vitter författare. 1876—87 var W. ledamot av andra kammaren, där han intog en framskjuten ställning inom centerpartiet, samt från 1887 ledamot av första kammaren. I egenskap av chef för Fångvårdsstyrelsen blev W. av stor betydelse för den svenska fångvårdens organisering. W. var även en energisk främjare av nykterheten. Som vitter författare uppträdde W. med bland annat romaner och reseskildringar. Wieth-Knudsen [vit-], K. A., f. 1878, dansk nationalekonom, sedan 1919 redaktör för ”Det nye Nord”. W :s bok Feminismen har väckt ett visst uppseende. Vieuxtemps [vjötang’], H., 1820—81, belgisk violinist och kompositör. V. vann stora framgångar under konsertresor i Europa och Amerika. Wif.strand, Naima, f. 1890, operettsångerska. 1906—08 och 1913—18 var W. anställd vid Oskarsteatern. Vigréc-Lebrun [visjeMöbröng’]. Elisabeth Louise, 1755—1842, fransk por-trättmålarinna. V. målade ett stort antal porträtt av Europas kungliga familjer och högre aristokrati i en elegant och förfinad stil. Till hennes mest bekanta arbeten hör ett självporträtt, M: m e V i g é e-L ebrun med sin dotter. Vi’g;eland [-lann], A. G., f. 1869, norsk bildhuggare. V: s arbeten kännetecknas av stark ursprunglighet och gripande realism. Han har utfört ett stort antal betydande konstverk, av vilka må nämnas reliefen Helvetet, en serie statyer framställande man och kvinna (Natten, Tröst), en rad karaktärsfulla porträttbyster (H. I b s e n, B j ö r n s t j e r n e Björnson) samt monumenten över Abel och W e r g e 1 a n d. Y. har under flera år varit sysselsatt med ett monumentalt jätteverk, V:s fontän i Oslo. Wigforss, E. J., f. 1881, skolman, politiker. Sedan 1919 års urtima riksdag har Y. varit medlem av första kammaren, där han tillhör det socialdemokratiska partiet. 1924 blev V. konsultativt statsråd i Brantings tredje ministär, i vilken han 1925—26 var finansminister. Vigrgsläktet (Fuligula) hör till andfåglar. Näbben är försedd med sågtänder, men näbbnageln är ej hakfor-mig. Baktån. har en väl utvecklad hudflik. Brun an den (F. ferina) häckar sparsamt i Sverige. Huvud och hals äro rödbruna; vingspegeln är askgrå. Vitbuken (F. marila) häckar i Norrland och på en del platser i mellersta Sverige. översidan är tecknad med svarta och vita vågfor-miga strimmor; undersidan är vit. Den är försedd med nacktofs liksom Vig.gen (F. cristata), vilken allmänt häckar i Xorrlaiul. Viggen har översidan svartbrun, undersidan vitaktig. Wigrlit [oajt’], ö i Engelska kanalen, sv. om Portsmouth. 381 kvkm., 8S,000 inv. Känd för sin naturskön- Tidens Lexikon.