het och sitt milda klimat. På W. ligga en mängd livligt besökta badorter. Vigile’ra, energiskt verka för något; anskaffa, låna pengar (”vigga”). — V i g i 1 a n s\ upptagande av ficklån. Vignett’, se Vinjett. Vignola [vinjå’la], 1507—73, hette egentligen Jacopo Barozzi, italiensk arkitekt. Han hör till senrenässansens förnämsta byggnadskonstnärer. V:s förnämsta arbeten äro slottet Capra-r o 1 a utanför Rom och jesuitkyrkan II Ges’u i Rom. Vigny [vinji’], Alfred de, 1797—1863, fransk skald. V. är i fråga om formens fulländning underlägsen den romantiska skolans övriga representanter i Frankrike men i fråga om idéinnehållet dem betydligt överlägsen. V: s arbeten ge uttryck åt en aristokratisk livsåskådning, vars förnämsta element utgöras av pessimism och stoisk resignation. Av V: s verk må nämnas Poémes antiques et mödernes, den historiska romanen C i n q-M a r s, berättelserna Ser-vitude et grandeur mili-t a i r e samt dramat Chatterton. Vigsel. För att ett laga äktenskap enligt vår äldre rätt skulle uppkomma förutsattes fästning, som innebar ett mellan mannen och kvinnans giftoman i vittnens närvaro slutet avtal beträffande det tillämnade äktenskapet, vidare giftermål, som innefattade brudens överlämnande till brudgummen, samt slutligen sängliggning. Efter kristendomens införande i landet blev det sed att härtill knyta jämväl en kyrklig akt, vigseln. Först ' genom 1734 års lag gjordes äktenskapets rättsverkningar beroende av V. Ursprungligen kunde V. förrättas endast av svensk präst samt enligt svenska kyrkans ritual. Under senare delen av 1800-t. blev en borgerlig form för äktenskaps ingående införd i en del fall. Genom en lag av år 190S gjordes det möjligt för en var att betjäna sig av borgerlig vigsel. Kyrklig V. kan erhållas endast för det fall, att bägge kontrahenterna äro medlemmar av •kristet samfund. Mosaiska trosbekän-nare kunna alltså ej vigas kyrkligt. Behörig att förrätta kyrklig V. är varje präst inom svenska kyrkan. Behörig att förrätta borgerlig V. är: i stad lagfaren ledamot av magistraten el., där magistrat ej finnes, stadssty-relsens ordförande, och på landet landsfiskalen el. den, som av K. B. i visst fall kan ha förordnats som vig-selförrättare. Vigsel skall förrättas inom 4 månader efter sista lysningsdagen, el., därest endera kontrahenten tillhör den nomadiserande lappbefolk- ningen, inom ett år. Har ej detta skett, är lysningen ogill. Vigsnaes i Hardanger, Norge, under 1800-t:s senare hälft landets mest givande koppargruva, numera nedlagd. Wigwam [oig*oäm], de nordamerikanska indianstammarnas beteckning på sina hyddor. Vigvatten kallas i särskilda kärl vid ingången till katolska kyrkor placerat vatten, över vilket någon präst uppläst ett vatteninvigningsformulär. Vigö’r, livskraft, styrka, livlighet, friskhet. — V i g o r ö’s, kraftfull, frisk, livlig. viipuri [vi’-], se Viborg. Vika’rie, ställföreträdare, person, som tjänstgör i annans ställe. — Vika r i a’t, tillfällig tjänstgöring för annan person. Vikarie’ra, vara i någons ställe, förrätta annans tjänst. Vikbolandet, ”landet mellan vikarna”, halvö i ö. Östergötland, belägen mellan Bråviken och Slätbaken. Viken. — 1. Municipalsamhälle vid n. Öresund, nv. Skåne. 830 inv. — 2. Ursprungligen benämning på landet kring Oslofjorden. Under nyare tiden övergick V. till att beteckna Bohuslän, särskilt dess n. del. Viking. — 1. Fribytare, rövare, särskilt deltagare i ett vikingatåg*. — 2. Härnadståg till sjöss (fara i viking). Vikingatåg, nordmannatåg, benämning på de härnadståg över haven, som nordmännen företogo till övriga europeiska länder och vissa delar av Afrika och Asien. V., som företrädesvis ägde rum under 800- och 900-1, samt förra hälften av 1000-t., före-togos i syfte att intaga land el. i rent rövarsyfte. Särskilt företogos segerrika erövringståg till England och n. Frankrike (Norman die) samt till Ryssland, där svenskarna grundade ett stort välde. Wiklund, A., f. 1879, dirigent, tonsättare, pianist, 1911—24 andre kapellmästare vid Kungl. teatern i Stockholm. W. har sedan varit anställd vid konsertföreningen i Stockholm. Av W: s kompositioner märkes orkester-dikten S o m m a r. Wikner, Iv. P., 1837—8S, svensk filosof, vilken delvis i anslutning till Boström utvecklade panteistiskt religiösa åskådningar. W. utövade på sin tid stort inflytande, framför allt genom sin nobla personlighet. Vikström, E. E., f. 1864, finländsk skulptör. Till hans mest kända arbeten höra monumentet över Lönnroth samt en gavelgrupp till Stän-derhuset, föreställande Alexander I och Finlands ständer, bägge i Helsingfors. Viktkastning, se Släggkastning.