fråntogs befälet över de engelska trupperna, vilket överlämnades till Haig. På östfronten gjorde ryssarna ett angrepp på Ostpreussen. Hindenburg lyckacles återigen omringa en rysk armé i nö. Polen, vilken måste ge sig fången. De ryska arméerna blevo utdrivna ur Ostpreussen. Under tiden hade de sydliga ryska arméerna börjat ett angrepp på österrikarna och inträngt i nö. Ungern. Fästningen Przemysl föll i ryssarnas händer den 22 mars. Ryssarna hade nu en mycket stark ställning. För att hejda den ryska framryckningen hämtade tyskarna artilleri och trupper från västfronten och bildade en ny armé under Mackensens befäl. Den 2 maj gjorde denna armé ett kraftigt anfall mellan Gorlice och Tarnow i ö. Gali zien och lyckades här genombryta den ryska fronten. De ryska arméerna måste företaga ett hastigt återtåg till en linje invid floden San. Fästningen Przemysl återtogs den 2 juni. Även Lemberg erövrades och Galizien var därefter befriat. Nu företogo de tyska arméerna på n. delen av fronten ett kraftigt angrepp. Staden Kovno intogs. Därefter riktades angrepp såväl n. som s. om Warschau. För att undvika inneslutning måste ryssarna uppge Warschau (5—8 okt.). De ryska arméerna drevos sedan allt längre mot ö. De befästa städerna Brest-Litovsk och Gro dno intogos. I slutet av året lyckades ryssarna dock hålla stånd på en linje i ö. Polen genom Rokitno-träsken upp mot Riga. Italien hade under tiden alltmer närmat sig västmakterna. En ivrig folkstämning hade uppkommit för Italiens deltagande i kriget i avsikt att erövra under Österrike lydande områden med italiensk befolkning. Den 23 maj 1915 förklarade Italien krig. Överbefälhavare för de italienska arméerna blev Cadorna. Fronten kom att följa gränsen mot Österrike. Vid Isonzo, på sträckan närmast Adriatiska liavet gjorde italienarna häftiga anfall i avsikt att genombryta fronten, vilka dock misslyckades. Bulgarien hade genom Balkankrigen kommit i skarp motsättning till Serbien. Medels löften om landförvärv lyckades centralmakterna förmå Bulgarien att utfärda krigsförklaring mot Serbien den 14 oktober. Den bulgariska hären och en österrikisk armé under Mackensen riktade därefter kraftiga angrepp mot Serbien, vilket land intogs. Den serbiska armén krossades. En fransk-engelsk armé, som landsattes i Saloniki kom för sent för att hjälpa serberna och kunde ingenting uträtta. Engelsmännen riktade detta är ett häftigt angrepp mot -Dar- danellerna. Företaget misslyckades dock, och tre slagskepp förlorades. De trupper, som landsattes, ledo stora förluster och kunde ingenting uträtta. I slutet av året beslöts angreppets uppgivande. I Armenien ledo turkarna nederlag. En engelsk armé, som framryckte i Mesopotamien, besegrades, inneslöts i Kut-el-Amara och måste sedermera kapitulera. Även under 191G fortsatte ställningskriget på västfronten utan att frontlinjen avsevärt ändrades. Särskilt blodiga strider utkämpades vid Verdun och Somme. På östfronten gjorde ryssarna en energisk offensiv och vunno en del framgångar, särskilt på s. delen av fronten, i Bukovina. Redan föregående år hade storfurst Nikolaus förflyttats från överbefälet på ostfronten till armeniska fronten. Högsta befälet övertogs av tsaren med Alexejev som generalstabsclief och verklig ledare. 27 augusti 1916 förmåddes Rumänien att förklara Österrike krig. Centralmakternas arméer företogo emellertid en kraftig offensiv. Bukarest intogs den 6 december, och de rumänska trupperna tvungos till återtåg. Större delen av landet besattes av tyskarna. På italienska fronten utkämpades heta strider särskilt vid Isonzo, men fronten förblev orubbad. I augusti 1916 blev Hindenburg med Ludendorff som generalkvartermästare chef för tyska generalstaben. Är 1917 gjorde tyskarna vid Somme ett strategiskt återtåg för att förkorta fronten och intog den starkt befästa s. k. Siegfriedställningen. För övrigt förblev fronten tämligen oförändrad trots heta strider. Den 20 november gjordes bland annat av de allierade ett anfall vid Cambrai, i vilket för första gången användes tanks i större utsträckning. Den 5 april 1917 förklarade U. S. A. Tyskland krig. Jfr Wilson. Under senare hälften av året överfördes en del amerikanska trupper till Europa. Krigshändelserna på östfronten påverkades i hög grad av den ryska revolutionen 1917. Denna medförde en fortskridande upplösning av truppförbanden. Pä n. delen av fronten vid Riga började tyskarna ett hotande angrepp. Den 7 november störtades den ryska regeringen av det bolsjevikiska partiet. En f. d. fänrik, Ivrylenko, blev överbefälhavare och avslöt den 5 december vapenstillestånd. På italienska fronten blevo angreppen vid Isonzo allt farligare för österrikarna. Vid Caporetto företogs då med tyslc hjälp ett kraftigt anfall, genom vilket italienska fronten genombröts, varefter italienarna sågo sig tvungna till ett hastigt återtåg. Först vid floden