Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Tyskland skulle underteckna.
Genom hot 0111 invasion tvangs
Tyskland den 28 juni s. å. att underskriva
fredstraktaten i Versailles. Med
republiken Österrike slöts fred i S:t
Germain-en-Laye 10 september 1919.
Freden med Ungern undertecknades i
Trianon 4 juni 1920. Angående
freden med Turkiet se Sévres ocli
Lau-sanne. Freden skulle grunda sig pä
Wilsons bekanta 14 punkter. I själva
verket gjordes dock mycket betydande
avvikelser från dessa, vilket man
genom lämplig formulering sökte dölja.
Tyskland avträdde några mindre
områden till Belgien (kretsarna Malmedy
och Eli pen). Till Frankrike
avträddes Elsass-Lothringen. Saaromrädet
ställdes för 15 år under förvaltning av
N. F. Därefter skulle folkomröstning
angående områdets framtida öde
anställas. Till Polen avträddes delar av
Västpreussen, Posen och v. delen av
Ober-Schlesien. Danzig med område
blev självständigt under skydd av
N. F. Till Danmark avträddes efter
folkomröstning Nord-Sclileswig (n. 0111
Flensburg-viken). De tyska
kolonierna övertogos till största delen av
England.- Japan erhöll de tyska
kolonierna i Stilla havet. Angående de
övriga frederna, se respektive länder.
Mest svårlöst blev skadeståndsfrågan.
Enligt Wilsons punkter skulle
Tyskland gottgöra gjord skada. Detta
uttalande ville ententemakterna tolka
därhän, att Tyskland skulle betala all
skada, som tillfogats de allierades
civila befolkning, och de sökte även
genomdriva, att de direkta
krigskostnaderna skulle medräknas.
Skadeståndets storlek bestämdes ej i
fredstraktaten. E11 särskild
skadeståndskom-mission fick i uppdrag att fixera
summan. Under förhandlingarna räknade
man ett slag med ett skadestånd,
uppgående till över 400 milliarder
gukl-mark. O111 Tyskland éj i framtiden
fullgjorde sina förpliktelser,
förbe-höllo sig segrarna rättighet att
vidtaga straffåtgärder.
På en konferens i Spa, juli 1920,
överenskommo de allierade 0111
skade-ståndssummans fördelning (Frankrike
52 c/c, Storbritannien 22 %, Italien
10 9r, Belgien 8 % och övriga makter
8 %). På en konferens i Paris,
januari 1921, bestämdes preliminärt
Tysklands betalningsskyldighet till
22(5 milliarder guldmark. I april 1921
fixerade skadeståndskommissionen
ska-deståndssumman till 132 milliarder
guldmark. Tyskland hade hela tiden
påpekat, att de föreslagna summorna
lågo utanför det möjligas gräns. Även
1111 protesterade Tyskland men tvangs
genom höt 0111 straffåtgärder att åtaga
sig detta skadestånd. Redan 1921 säg
sig tyska regeringen tvungen att be-
gära anstånd med betalningen. Tyskr
land erhöll också för den närmaste
tiden lättare villkor. Under 1922 skulle
betalas 1,450 milj. i varor och 720 milj.
i växlar. Även detta visade sig
överstiga Tysklands förmåga. Poincaré,
som vid denna tid ledde Frankrikes
politik, sökte nu få England att
medverka till ett besättande av
Rulirom-rådet för att, genom utnyttjande av
detta områdes resurser, erhålla
betalning. Då England vägrade att gå med
på denna plan, utförde Frankrike
tillsammans med Belgien i början av är
1923 ockupationeii av Rulirområdet.
Tyskland betraktade detta som ett
brott mot fredstraktaten och inställde
alla skadeståndsbetalningar samt
proklamerade ett passivt motstånd mot
ockupationen, gående ut på att
försvåra det ekonomiska utnyttjandet av
Rulirområdet. Tyskland måste
emellertid sedermera uppgiva det passiva
motståndet (28 sept. s. å.) och
äter-upptaga varuleveranserna. Efter
påtryckning Jrån England och U. S. A.
nödgades emellertid Poincaré gå med
på tillsättandet av två internationella
kommissioner. Den ena av dessa
leddes av amerikanen Dawes och hade
till uppgift att utarbeta en plan för
stabilisering av Tysklands finanser.
Den andra, som leddes av
engelsmannen M’Kenna, fick £ill uppgift att
utreda omfattningen av Tysklands
utländska kapitalplaceringar. 1924
avgick Poincaré. S. å. avlämnade
kommissionerna sina betänkanden. Pä en
konferens i London, augusti 1924,
antogs en av första kommissionen
framlagd plan, den s. k. Dawesplanen.
Denna innebar, att Tyskland skulle fä
ett utländskt lån på 800 milj.
guld-mark. Skadeståndsbetalningarna skulle
de båda första åren uppgå till 1,000
och 1,220 milj. guldmark och skulle
stiga till 2,500 milj. året 1928—29 samt
sedermera eventuellt ökas. Det
slutgiltiga beloppet av skadeståndet
fixerades emellertid ej.
V. är utan jämförelse
världshistoriens våldsammaste krig.
Centralmakternas stridskrafter utgjorde 1914
omkring 6 milj. man och
ententemakter-nas omkring S milj. man.
Förlusterna vid fronterna torde för
Europas vidkommande under kriget
ha uppgått till omkring 10 milj.
(under fransk-tyska kriget beräknas de
fallna till under 200,000). Den
överdödlighet, soiii på grund av
krigsför-hållandena träffade
hemmabefolkningen, har i runt tal anslagits till
15 milj. (den nativitetsniinskning, som
var en indirekt följd av V., liar
ansetts medföra en ytterligare folkförlust
av 10 milj.). De direkta
krigskostnaderna ha mycket ungefärligt beräknats
till 150—200 miljarder kronor. Pe in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
