vättar, bergvättar, tomtevättar), vilka voro skyddsandar för en viss ort. Jfr Vette. Vätterbäckenet, ofta bruklig benämning på det av förkastningsbranter begränsade sänkningsfält, i vilket Vättern ligger. V. avskiljes genom liors-tarna Omberg och Hökensås från Östergötlands och Västergötlands sänk-ningsområden med . deras siluravlag-ringar. Vätterförkastningarnas språng-höjd uppgår till omkring 600 m. I V. finnes bevarad Visingsöformationen. Sé vidare under Förkastningar. Vättern, Sveriges näst största och Europas fjärde insjö. 1,900 kvkm. V. har en långsträckt form. Dess största längd uppgår till 128 km., största bredden blott till 31 km. V. är en förkastningssjö (gravsänka) med mestadels brant stupande stränder. Tillflödena äro obetydliga. Avlopp utgör Motala ström. Största djupet, 100 m., är uppmätt invid Omberg. I s. delen av V. märkes Visingsö. Vä vårfåglar (Ploceidfe), en familj, som tillhör tättingarnas ordning. V. finnas i Afrika, Australien och Ost-indien. De ha konstmässigt byggda bon av sammanflätade grässtrån, kvistar o. dyl. Väva val mar (= vadmal), gammal svensk danslek, till vilken sjunges en sång på durmelodi. Leken avser att härma vävning av vadmalstyg och avdelas i uppränning och sammanslagning, omfattande ett flertal turer. Vävning. Vid V. anordnas en del trådar i tygets längdriktning, de s. k. varptrådarna. Dessa föras genom s. k. skaft, anordningar av garntrådar med en ögla på mitten, s. k. solv. Därefter löpa trådarna genom en vävsked. Tvärs över dessa trådar föras inslags-trådar med en skyttel. Efter varje inslagstråd korsas varptrådarna genom ställningsändring av skaften, varefter med vävskeden inslagsträden med ett slag pressas mot föregående inslagstråd. Med hänsyn till det sätt, på vilket varptrådarna korsas, de antal skaft, man använder etc., skiljer man på tvåskaft, fyrskaft, kypert-bindning etc. Vävstolar, anordnade efter denna princip, ha använts i många hundra år. Hos de gamla romarna och hos en del nu levande vilda stammar användes vävstolar med lodrätt hängande varp. Först under slutet av 1700-t. och början av 1800-t. uppfanns anordningar, vilka möjliggjorde maskinvävning. Redan i början av 1700-t. hade J. Ivay och hans son uppfunnit en liten apparat, genom vilken skyt-teln med inslagstråden kastades fram och tillbaka genom varpen, då vävaren ryckte i ett snöre. Den engelske prästen Cartwright uppfann i slutet på 1700-t. en maskinvävstol, som seder- mera förbättrades och under 1800-t. började användas i allt större utsträckning. Vävskolor. I Sverige finnas tvenne skolor, som meddela undervisning för dem, som önska vinna anställning inom vävnadsindustrin nämligen Vävskolan i Borås och John Lennings vävskola i Norrköping. Bägge skolorna meddela i viss utsträckning även undervisning åt dem, som önska utbilda sig i vävning utan att ämna träda i industrins tjänst. Därjämte finnas ett flertal skolor, som enbart el. i samband med andra ämnen meddela undervisning i vävning, avsedd att utövas i hemmen. Växel, ett slags anvisning att till växeltagaren betala en viss summa penningar för utställarens räkning. Jfr Växelrätt. So’laväxel är till formen ett skuldbrev från växelbeta-laren till växeltagaren. A v i s t’ a-växel är en V., som betalas vid uppvisandet. Datoväxlar betalas viss tid efter utfärdandet. P o s t’-r emis sväxel är en avistaväxel utfärdad av bank. En V. översänd som betalning kallas remiss’a och säges vara remitt e! r a d. Växelbruk, se Växtföljd. Växelrätt. Växeln har formen av en skriftlig anmodan från en person, kallad utställare el. trassent, till en annan, kallad trassat, att mot växeln till en tredje person, kallad remit-tent, betala en viss penningsumma. Om växeln ej omedelbart skall betalas, är det vanligt, att växeln uppvisas hos den, som erhållit anmodan att verkställa betalning, för erhållande av dennes godkännande. Trassat, som givit godkännande, kallas accep-tant. Växeln är försedd med speciella rättsföljder, vilka i första hand gå ut på att garantera växelns infriande på förfallo dagen. En sådan egenskap är den för växeln egendomliga formen för överlåtelse, växelendosse-mentet, som innebär, att varje överlå-tare som tecknat sitt namn på växeln, blir ansvarig för dess infriande. En växel skall innehålla 3 personuppgifter, trassent, trassat och remittent. 2 ortsuppgifter, utställningsorten och betalningsorten, en tidsuppgift, utställningstiden, samt uppgift angående växelsumman ävensom ordet ”växel”. Saknas någon av dessa uppgifter, har papperet inga växelrättsliga verkningar. Uppfylles ej växelförpliktelse och underlåtes att protestera i de fall, då växeln ej innehåller uppmaning att ej protestera, följer härav, att växelrätten förloras mot trassent och överlåtare. Mot acceptan-ten bibehålles däremot växelrätten med undantag för det fall, att växeln är domicilierad, d. v. s. är betalbar å