djuren vandra ut till de stora djupen mitt i Atlanten och bli här könsmogna ocli fortplanta sig. Sannolikt dö de sedan. Larverna vandra sedan tillbaka till kusterna. De äro som yngre genomskinliga (glasål) och troddes förr tillhöra ett särskilt släkte. Äm el. fat, fordom använt rymdmått för flytande varor. Å. omfattade 4 ankare = 157 1. Åmmeberg, gruvor i s. Närke. Sveriges mest betydande zinkmalmsfyndig-het. Årsbrytning omkring 30,000 ton, varav det mesta exporteras till Belgien. Åmot, municipalsamhälle 2 mil nv. om Arvika, v. Värmland. 390 inv. Åmål, stad vid Vänern, ö. Dalsland. 6,270 inv. Mekaniska verkstäder. Åmålsformationen, en lagerserie, hörande till urberget, som utmärkes av väl bibehållna ursprungliga karaktärer, t. ex. konglomerat. Å. finnes utefter Vänerns strand vid trakten av Åmål. Ångbad, se Bad. Ångbildning. Å. äger alltid rum vid en vätskeyta, oberoende av vätskans temperatur. Om Å. äger rum även i vätskans inre, talar man om kokning (se detta ord och Kokpunkt). Vid Å. åtgår alltid värme. Vid konden-sationen avges däremot värme. Med ett ämnes ångbildningsvärme förstås den värmemängd, som åtgår, då viktsenheten av ämnet utan temperaturförändring övergår från vätska till ånga. Samma värmemängd frigöres, då viktsenheten av ämnet utan temperaturförändring övergår från ånga till vätska. Ångbildningsvärmet är olika för olika ämnen och därjämte för ett och samma ämne beroende av den temperatur, vid vilken Å. äger rum. För varje temperatur har en ånga ett bestämt maximitryck, högre ju högre temperaturen är. ökas trycket utöver detta maximitryck, kondenseras en del av ångan, så att trycket håller sig konstant. En ångas maximitryck är oberoende av närvaron av andra gaser. En ånga säges vara mättad, då den har sitt maximitryck. För kondensa-tion av en del av ångan behövs i sådant fall endast en obetydlig temperatursänkning el. tryckförhöjning, överhettad säges en ånga vara, vars tryck avsevärt understiger maximi-trycket vid ångans temperatur. Under vissa förhållanden kan ånga övermättas, d. v. s. bibringas ett tryck, som överstiger maximitrycket vid temperaturen ifråga, utan att kondensation inträder. Ångbildningsvärme, se Ångbildning. Ånge, järnvägsstation i v. Medelpad, knutpunkt mellan Norra stambanan och Norrländska tvärbanan. Ångermanland, landskap i Norrland, 20,975 kvkm., varav omkring 1,030 kvkm, vatten. 180,000 inv. Å. är ett stor kuperat landskap med bergshöjder, som i v. nå 500—600 m. och vid kusten gå ned till 200 m. och lägre. Ångermanälven med dess bifloder Fjällsjö- och Faxe-älvarna genomdrar landskapets nv. och v. delar. Mo-, Lögde- och öreälvarna med i förhållande till deras nuvarande storlek stora dalgångar avvattna Å:s nordöstra delar. Floddalarna fortsätta utåt med betydande mynningsvikar, av vilka Ångermanälvens når längst in (till Nyland). Högsta marina gränsen ligger högre än i någon annan del av n. Europa och når vid kusten 280 m. över nutida havsytan. Berggrunden består mest av granit och gneis tillhörande urberget. Vid kusten, mellan Härnösand och Örnsköldsvik, förekommer ett massiv av yngre, tegelröda graniter, sye-niter och gabbror (Nordingråmassi-vet) samt utanför detta en rad dia-basberg av taffelbergsnatur. I nordvästra hörnet av Å. förekommer vid Tåsjö silurformation. Kustområdet med dess skärgård har karaktär av fjordlandskap och utmärkes av stor naturskönhet. I det inre Å. råder moränmark; under marina gränsen äro bergshöjder med fritt läge i stor utsträckning frispolade från morän. Älvdalarna ha mäktiga sediment (sand, mjäla, lera), som delvis bilda god od-lingsjord. Åkerbruket är företrädesvis bundet vid dessa och vid andra dalgångar mellan bergen. Kustlandet har en högst betydande skogsindustri, koncentrerad omkring älvmynningarna. I skärgården spelar fisket någon roll (Ulvö fiskläge m. fl.). Ångermanland faller inom Västernorrlands län med undantag för sin nordligaste del, Nordmalings tingslag, som hör till Västerbottens län. Ångermanälven, Norrlands förnämsta älv. Utgör avlopp för Kultsjön, Malgomaj m. fl. sjöar i s. Lappland, rinner i en s-formig båge genom Ångermanland och utfaller i Bottniska viken n. om Härnösand. Till vänster upptager älven bifloderna Fjällsjö älv och Faxälven. Å: s längd uppgår till 500 km., varav omkring 100 km. (från Sollefteå) äro segelbara. Ångfartyg. De första framgångsrika försöken att konstruera med ånga framdrivna fartyg härstamma från slutet av 1700-t. Dessa Å. voro lijul-fartyg, d. v. s. framdrevos med tillhjälp av skovelhjul, ett på vardera sidan av fartyget. Sonr' banbrytare på ångfartygsbyggandets område må nämnas amerikanen Robert Fulton, som i början på 1800-t. konstruerade hjulbåtar, som funno praktisk användning. Den förste, som i Sverige bygg-