Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 6. Om kokning af rot- och grönsaker samt om svamp - Kål- och rotfrukter - Rofvor och morötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
mer i obetydlig jäsning. När man måste lefva mest af
saltmat eller sådan föda, som innehåller föga näring, är
surkålen ett af de bästa medel att förekomma skörbjugg.
På landet och under långa sjöresor kunde den vara af
stor nytta. I somliga trakter »hackar man surkål» också
af rofvor.
Så länge kålhufvudet är slutet och bladknuten
ännu icke för mycket genomträngd af grönska, bör kålen
räknas bland de bästa födoämnen som kunna fås; ty den
innehåller bland annat en del ägghvita och växtlim,
hvilket senare till en del kan ersätta kött, när sådant felas.
Några svamparter (champignoner) samt blomkålen
innehålla ändå mycket mera af detta ämne, än hvitkålen, och
äro derföre öfvermåttan nyttiga och närande.
Deremot äro alla kålsorter och rofvor fattiga på fett och
vore mindre nyttiga och smakliga, om man icke afhjelpte
denna brist, genom att tillsätta fett fläsk, fett kött, smör
eller grädde, när man kokar eller stufvar dem. Då
kålen ej heller är rik på stärkelse, kokar, blandar eller äter
man den helst tillsammans med salt, fett kött eller fläsk
och potatis.
Det skulle vara ett misstag om man kokade kål
ensamt med magert kött, eller om man kokade blomkål i
bara mjölk. Den husmoder, som vill spara, måste sörja
för att blott de delar, som felas, sättas till maten, och
icke hopa det ena födoämnet på det andra, eller
sammansätta lika beskaffade, ty detta är blott att öda bort
mat, helsa och penningar.
Rofvor och morötter.
Annorlunda är det med rofvor och kålrötter, och
morötter och palsternackor kunna ock häri inberäknas.
ßofvan och kålroten äro också fattiga på fett, och
innehålla, utom en del stärkelse, flera närande beståndsdelar,
såsom ägghvita och växtlim. Men då de äro betydligt
rikare på vatten, måste man förtära ofantligt mycket deraf,
för att få den föda man behöfver; ty den som äter upp
100 ort rofvor, får 90 ort vatten och blott 10 ort fasta
delar. Moroten är litet bättre, ty den har på hundra
delar omkring 17 fasta beståndsdelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
