Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Är folkskoleläraren förpligtad att bekänna sig till vår kyrkas bekännelse? (G v S)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrift, att hon med full frimodighet vågar inbjuda en hvar af
sina medlemmar till att sjelf pröfva den förra i den senares ljus,
sjelf se till, om det icke så förhåller sig (jfr A. G. 17:u).
Skriften erkännes dermed obetingadt såsom högsta domstol i
andliga ting; men — för att låta bekännelsen sjelf tala — ingen
må förtänka kyrkan, att hon äfven från sina symboler hemtar
förklaring och afgörelse af omtvistade lärostycken och, likasom hon
lägger Guds ord såsom den eviga sanningen till grund, så jemväi
framförer och anförer dessa skrifter såsom vittnesbörd försanningen.
2) Vilja vi nu göra oss reda för, hvad som innebäres uti
att bekänna en viss lära, så ligger det för öppen dag, att
härtill i första rummet hör att icke uppenbarligen
förkunna någon annan lära utan, hvar och närhelst det gäller
att i denna sak uttala sig, göra det i full enlighet med den
lära, till hvilken man har att bekänna sig. ’ Att emottaga lön
för en tjensts skötande men lemna å sido uppfyllandet af de vil“
kor, på hvilka man emottagit samma tjenst, måste i alla
möjliga fall anses orätt, så länge de ursprungligt öfverenskomna
vilkoren icke blifvit genom ömsesidig ny öfverenskommelse
förändrade. Man måste ega bra liten rättskänsla eller vara blind
af fanatism för att kunna motsäga denna enkla, ja, vi skulle
vilja säga sjelfklara sanning. Hvem af oss fördömer icke, och
det med rätta, de ryska nihilisterna, då vi läsa om deras
användande af sin embetsställning i strid emot åtagna
förbindelser; och af hvilken rättänkande menniska kap det försvar
någonsin godkännas, som de för sitt handlingssätt anföra, i det
att de förklara sig handla så till samhällets eget bästa? Ingen
plägar just tycka om att kallas jesuit; men detta är
visserligen ett jesuitiskt åskådningssätt, lika visst som ett
nihilistiskt. Hvaije husbonde skulle otvifvelaktigt anse sig fullt
berättigad att kalla den tjenare otrogen, som så handlade, denne måtte
för öfrigt vara huru öfvertygad som helst om förträffligheten af det
mål, till hvilket han syftat, och om sina egna afsigters renhet.
Svårare ställer sig frågan, då vi fortskrida från den yttre
sidan af saken till den inre, från handlandet till tänkandet.
Lika svårt som jag har att föreställa mig en rimlig och
berättigad invändning mot det nyss sagda, hvarest tal var allenast
om utvärtes handling, lika lätt kan jag tänka mig en i viss mån
behj er tans värd motsägelse, då jag går att såsom min åsigt uttala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
