Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Är folkskoleläraren förpligtad att bekänna sig till vår kyrkas bekännelse? (G v S)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till uppgift att vara uttrycket för inom kyrkan. Skriften allena
kan icke vara det, emedan hon saknar den allmänna och
kortfattade gestalt, hvarförutan det gemensamma i trosåskådningen
hos en flerhet af menniskor icke kan finna sitt uttryck.
Dessutom innebär ju redan det en bekännelse, att enas om den
heliga skrift såsom trons och lifvets rättesnöre. Och har icke
historien att gifva oss ett kraftigt, om än indirekt, bevis för
det oupplösliga sambandet mellan bibeltro och kyrklig
bekännelse, i det att den senare städse visat sig såsom ett skyddande
stängsel, utan hvilket uppfattningen af den förra, öppen för
alla godtycklighetens ingrepp, snart blifvit beröfvad sin
saft och kraft., Bekännelsen kan icke , vare sig vi
afse kyrkans teoretiska behof att förstå sig sjelf eller det
praktiska behofvet af en viss ledtråd för hennes handlande — vare
sig det gäller kyrkans omedelbara behof att i ord gifva form åt det
inneboende lifvet, eller det för hennes inre sammanhållning och
uppträdande utåt lika oafvisliga behofvet af ett standar, omkring
hvilket samtliga kyrkomedlemmarne hafva att sluta sig tillhopa.
3) Slutligen återstår för oss att i korthet besvara
spörsmålet, huruvida alldeles samma grunder måste gälla för en
tjensts bibehållande som för utnämnandet dertill. Naturligtvis
förutsättes här, såsom ofvan sades, att icke några nya
bestämmelser efter utnämningen till tjensten genom ömsesidig
öfver-enskommelse mellan tjenare och husbonde skett, hvarigenom
tjenstens beskaffenhet förändrats. Nå väl, huru lyda de skäl,
som blifvit andragna för en tjenstinnehafvares förmenta rätt att,
med bibehållande af tjensten, på eget beråd frisäga sig från
vissa med samma tjenst förbundna, vid dess erhållande
högtidligt åtagna förpligtelser? Hufvudskälet plägar formuleras
ungefär så: Dman måste mer lyda Gud än menniskor.» Så
otvifvel-aktigt sann sagda tanke i och för sig är, kunna vi dock ej inse,
hvilken användning han i detta afseende eger. Visserligen kunna
i denna ofullkomlighetens verld s. k. pligtsammanstötningar
inträda, hvarvid en af tvenne sins emellan oförenliga pligter måste
offras; och det tillhör då en hvar att offra det lägre för det
högre. Nekas kan ej heller, att sanningen är det högsta af allt.
Men vi hemställa, om någon pligtsammanstötning kan sägas vara
för handen, då ingenting hindrar en skollärare, som kommit till
annan trosåskådning, än den han är förpligtad att på sin plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
