Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Är folkskoleläraren förpligtad att bekänna sig till vår kyrkas bekännelse? (G v S)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddela, ifrån att lemna platsen. Och med hänsyn till
sannings-krafvet får man akta sig för att taga sanning på ett abstrakt,
d. v. s. allt för allmänt och obestämdt samt derför helt och
hållet overkligt sätt. Icke är det väl för att lära barnen
sanning i allmänhet, hvilket innehåll läraren än kan vara sinnad
att deråt gifva, som föräldrar och målsmän åt honom lemnat
detta dyra värf, utan för att, i afseende på religionen, meddela
de barn, hvilka han fått sig öfverlåtna, den uppfattning af
sanningen, som är det kyrkosamfunds, hvilket föräldrarne tillhöra.
Då icke barnet sjelft eger förmåga att pröfva och döma, så måste
dess religiösa uppfostran, så väl som all annan, ske på
auktori-tetsväg, derest det icke skall blifva religiöst ouppfostradt; och
för hvarje religionssamfund utgör det en naturlig , att
dess auktoritet är den vid barnaundervisningen bestämmande.
Man hörer likväl understundom ett par andra skäl angifvas
för, att en med vår kyrka oliktänkande lärare skulle vara
berättigad att bibehålla den anställning, han en gång i folkskolan
undfått, nämligen dels det rikare tillfälle han dymedelst eger
att tjena upplysningens heliga sak, dels de förpligtelser han
i ekonomiskt hänseende har mot sig sjelf, kanske tillika mot
hustru och barn. Båda dessa slutledningar synas oss i sjelfva
verket ådagalägga synnerligt ringa förtroende till Gud, både
med hänsyn till de medel, han har i sin hand att sprida
upplysning ibland menniskorna, och med hänsyn till hans nådefulla
omsorg om dem, som för samvetets skull lemna några timliga
förmåner. Ar någon fast förvissad, att han har Herren på sin
sida, då kan han äfven, såsom Luther, sätta full tillit till det
förkunnade ordets egen magt att utan utvärtes hjelpmedel föra
det himmelska ljuset ned till jorden i allt vidare och vidare
kretsar, likasom han ej heller behöfver med hänsyn till sig sjelf
och de sina draga i betänkande att för sin tro »våga gods och
ära, lif och allt». I alla tider hafva från ljusets verkliga
förkämpar legat fjerran alla sjelfkloka tankar på de yttre medlen
så väl med hänsyn till framgången af deras strid för sanning
och ljus som angående deras egen och deras familjs timliga
nödtorft. Ett godt kännetecken till att åtskilja dem, som
verka i egen kraft, och dem, som gå åstad i Herren Zebaots
namn, torde just den olika ställning, den ene eller andre i dessa
hänseenden intager, alltjemt förblifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
