Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändig slutledning, att bekännelsen bör läggas till grund
för barnaundervisningen och att det är så långt ifrån, att detta
skulle innebära något intrång på den plats, som bör tillmätas
bibeln, att tvärtom bibeln ej kan få den rätt, som densamma
tillkommer, med mindre än att bekännelsen leder barnen till
och in uti den.
Att bekännelsen normerar undervisningen, att barnen
genom undervisningen ledas in i bekännelsen, måste kyrkan fordra
för sin egen och för barnens skull. Kyrkan är viss om, att
sanningen blifvit henne gifven af Herren och att hvad sålunda
gafs henne ej är en i alla hänseenden fördold skatt, hon är viss
om, att denna skatt innehåller det, som hon uttalat i sina
bekännelseskrifter. Hon vet, hvad det kostat henne att komma
till denna visshet, och hon fröjdar sig i sin tro. När hon ej
kan vara likgiltig för, om barnen komma till sanningen eller
icke, när hon icke heller kan vara likgiltig för sjelfva sanningens
ära, för om den varder betviflad och förnekad eller prisad, så
kan hon naturligtvis ej lemna barnen i händerna på den eller
den enskilde läraren, som vill med dem på egen hand gå på
upptäcktsresor efter sanningen, liksom skulle sanningen nu först
varda funnen. Nej sanningen är för kyrkan i första rummet
en redan funnen skatt, och den vill hon öfverlemna åt sina barn,
öfvertygad som hon är derom, att man skrider framåt i
sanningens upptäckande och tillegnande genom att fortsätta från den
station, dit församlingen genom lefvande erfarenhet redan
hunnit, men icke genom att hvar dag begynna om igen från första
början, såsom om församlingen ingenting lärt och ingenting
glömt under sitt snart tvåtusenåriga lif, utan som skulle nu
först ett steg tagas hän emot sannningcn af läraren O. i skolan N.
Nej sådana Robinsonsäfventyr på heligt område vill ej kyrkan
tillåta. Derför måste hon fordra: undervisa i kyrkans bekännelse l
Samma fordran ställer barnet på läraren — detta ligger i
det redan nu anförda. Så långt kunna menniskor gå i
tankeoreda, att de kunna inbilla sig sjelfva och söka intala andra, att
det skulle kunna vara en fördel för barnen att icke införas i
kyrkans bekännelse, en förmån att allenast vid lärarens hand
införas i bibeln. Till sådan tankeoreda skulle menniskor
säkerligen icke kunna göra sig skyldiga i afseende på något annat
lifsområde än det religiösa — men på detta område är ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
