- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 1 (1882) /
19

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gräns för menniskors galenskaper. Hvad skulle vi säga, om
någon påstode, att det vore ett otillbörligt tvång för menniskors
frihet, om man, i fall fråga vore om t. ex. gatubelysning eller
helso vård, gåfve dem undervisning i hvad erfarenheten lärde
rörande dessa ämnen? Hvad skulle vi säga, om någon i
frihetens namn fordrade: låt menniskorna sjelfva begynna från
början att pröfva, hur man skall lysa upp mörka gator och sköta
en sjuklig kropp; ty på den vägen skola de korama till en på
egen pröfning hvilande, sjelfständig och sund uppfattning och
varda fria från all den ofullkomlighet, som vidlåder vår
nuvarande gaslysning och den vanliga läkarevården ? Vi skulle
naturligtvis säga, att en menniska, som komme med sådana
påståenden, passade bättre på dårhuset än i skolhuset. Med rätta
skulle barnen, om de märkt, att deras lärare brukade en
slik metod, väcka klagomål mot sin lärare och yrka, att de
såsom barn af 19:de århundradet må utfå sitt arf af de
föregående slägtenas undersökningar och erfarenhet, yrka, att de måtte
förskonas från de nya experimenter, som den »sjelfständige»
läraren nu ville begynna i stället för att lära dem något. Men
hvad här sagts i fråga om ett par lägre områden gäller med
ännu större skäl om det högre, det religiösa lifvets område.
Der betyder erfarenheten lika mycket som på andra
lifsområ-den, men misstag der äro farligare än på andra. Om nu läraren
ej bunde sin undervisning vid den kyrkliga bekännelsen, så vore
barnen öfverlemnade åt hans godtycke, hans experimenter —
och förstode de då sin rätt, skulle de ropa: nej inga konster
vilja vi vara med om; hit med vårt arf efter vår moder,
kyrkan; vi vilja hafva sanningen, derför hafva vi kommit hit, men
icke för att se, huru du försöker att trefva dig fram till
sanningens första a. b. c.# — Med ett ord, att icke undervisa bar-

* Att ej vilja begagna den kyrkliga bekännelsen vid sanningens
sökande och meddelande är att handla på samma sätt, som om någon ville
betrakta det svenska språket i likhet med kilskrifternas och påstå, att det
nu vore fråga om att utfinna sjelfva nyckeln till detsamma, emedan det
svenska folket hittills alldeles missförstått betydelsen af de svenska orden;
påstå, att nu borde göras till föremål för undervisning, hvad t. ex. svenska
orden stad och jord betyda, emedan man ej derom förut haft någon
föreställning. — Lika visst som vi veta, hvad dessa ord betyda, vet kyrkan
hvad i kristendomens språk menas med sådana ord och verkligheter som
t. ex.: nåd, synd, tro etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/1/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free