- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 1 (1882) /
150

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra sig till godo de anvisningar och råd, som i detta
hänseende under senare tiden med allt mera allvar framstälts i
pedagogiska skrifter. Till denna likgiltighet har väl ock
bidragit, att folket i allmänhet ej visat något synnerligt intresse
för detta läroämne, hvadan det i ej så få skoldistrikt varit svårt
att förmå föräldrarne att köpa läroböcker i historia åt sina
barn.

För att undervisningen i historia skall bära tillbörlig frukt,
bör först och främst intresset för detta ämne väckas så väl hos
lärare som hos barnen och deras föräldrar. Det synes oss
derför, som om det vore lämpligt att på skolläraremöten diskutera
frågan om historiens vigt och betydelse vid uppfostran samt
om sättet, huru den bör behandlas vid undervisningen för att
utöfva bildande inflytande på barnen. Sedan dessa frågor
behandlats på möten mellan lärarne, böra de blifva föremål för
samtal på de s. k. samtalsmötena mellan föräldrar och lärare.
Vid enskilda samtal med föräldrarne bör ock läraren, då
tillfälle dertill erbjuder sig och kan anses lämpligt upplysa dem
om den nytta, som deras barn kunna hemta af läsningen af
historia.

Beträffande barnens intresse väckes detta bäst och
lämpligast till lif just genom det sätt, hvarpå läraren undervisar.

Såsom en ledning vid behandlingen af ofvan nämda
spörsmål och för att väcka en diskussion detfttn till lif vilja vi i
korthet besvara den frågan: Hvilken är historiens nytta och
värde ?

Menniskan lärer, så länge hon lefver. En menniska, som
ej går tanklös genom verlden, bör vid trettio års ålder vara
klokare än vid tjugu, och ännu klokare vid sextio. Hon lägger
insigt till insigt; erfarenhet till erfarenhet. Men hon behöfver
ej vid sina studier och iakttagelser begynna alldeles från
början. Hon får göra sig till godo den skatt af kunskaper och
erfarenheter det slägte, hon tillhör, i arf mottagit af föregående
slägten. Så lärer det ena slägtet af det andra och förenar
derigenom andras insigter och erfarenheter med sina egna.
På detta sätt utvecklas menniskoslägtet allt mer. Dess vetande
är i ständig tillväxt. Historien öfverlemnar åt kommande
slägten hvad de föregående ega i insigt och erfarenhet. Hon är
att likna vid en grånad fader, som förtäljer för sina barn hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free