Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verldsdomen. Det goda och ädla framställes som det, hvilket
menniskan bör eftersträfva; det onda och afsky värda som det,
hvilket hon bör undfly. — Framställningen häraf kan, helst
när den bäres af uppriktighetens allvar, öfvertygelsens kraft
och kärlekens värme, inverka på barnens känslor, så att de
känna sig dragna till det goda och ädla, under det att det
onda och låga väcker deras ovilja och afsky. Insigten om
hvad som är rätt eller orätt samt sinnets riktning till det goda
utöfvar åter ett väsentligt inflytande på menniskans
handlingssätt.
. Sålunda har läsningen af historien, då de sanningar, hon
meddelar, mottagas och fasthållas i sanningsälskande hjertan,
den nyttan, att det sedliga medvetandet utbildas, känslan
förädlas och viljan riktas till det goda.
Historien berättar för oss, huru våra förfäder älskat sitt
fädernesland; huru de underkastat sig stora uppoffringar för
det; ja, vågat lif och blod för det. Derigenom väckes hos
barnen håg att likna dem i detta hänseende. Äfven de vilja
hembära fäderneslandet de offer, dess bästa kräfver; ja, offra
lif och blod för det, om det gäller. Ju förtroligare de blifva
med sitt lands historia, ju mera skola de älska det. De skola
allt mera genomträngas af den känslan, att detta landet är
deras land, hvars bästa de af alla krafter böra främja.
Fosterlandet skall framstå för dem som en moder, hvilken med
omsorgsfull kärlek fostrat dem och som fortfarande vårdar sig
om dem och sörjer för dem. Henne skola de derför känna
sig skyldiga sin tacksamhet och kärlek. Så väcker och närer
historien kärleken till fäderneslandet.
Historien lär slutligen, huru Gud för menskligheten till
det mål, han föresatt. Visserligen kunna vi, skumögda som
vi äro, ej se Guds finger i alla inträffande händelser. Vi kunna
■ofta ej förstå, hvarför en händelse inträffat eller huru det kan
vara förenligt med Guds vishet och kärlek, att den timat:
hans tankar äro icke våra tankar, och hans vägar icke våra
vägar. Den tid skall dock komma, då allt skall blifva
uppenbart. Då skola vi känna Guds vishet och kärlek i alla hans
verk. Redan nu kunna vi dock se, huru dygden belönas och
lasten åtföljes af straff; huru rättfärdighet upphöjer ett folk;
men synd är ett folks förderf; huru Gud står emot de hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
