- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 1 (1882) /
169

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver ofördragsamhet och tyranni från de styrandes sida.
Man anser sig då förföljd endast och allenast för Kristi skull,
icke besinnande, att det väl på inga vilkor kan kallas rätt att
på sådant sätt smyga sig in i ett samfund, hvars grundsatser
man ogillar, för att der få sin lön.

Den grundsatsen, att man såsom barnalärare inom den
lutherska kyrkan kan hafva hvilken uppfattning af Guds ord
som helst, är likväl icke, såsom mången kanske tror, sällsynt
i vårt land. Den hyllas ej blott af flere lekmannapredikanter,
skollärare och studenter vid vårt universitet, utan äfven af en
och annan ung prestman, som just på den grund, att han såsom
barnalärare skulle få vara mera fri, önskar sig lös från sitt
ämbete såsom prest. Jag talade för något år sedan med en sådan
ung studerande »fribytare» på det andliga onnrådet, hvilken öppet
förklarade, att han ganska väl med sina åsigter kunde blifva
skollärare, men ej prest. Då jag genmälte, att det ena från
hans ståndpunkt borde vara lika svårt som det andra, och om
något skulle vara svårast, så vore det väl att vara skollärare,
eftersom man der hade den öfvervakande myndigheten så nära,
då man deremot såsom prest i allmänhet hade den på längre
afstånd, svarade han, att han åtminstone ville försöka det förra.
Han försökte; med hvad framgång vet jag ej. Mig hafva
likväl dessa tankar på och detta oupphörliga tal om, att
lärofriheten i kristligt afseende skulle vara större inom skolans
väggar än inom kyrkomurame, att skolmannens ställning i
religiöst hänseende skulle vara beqvämare och friare än
själasörjarens, förefallit som en gåta, full af motsägelser, så länge
vi såsom skolmän hafva lutherska kyrkans barn och ungdom

J O

att uppfostra. Den som emellertid hylla nämda grund-

sats, han må då hylla den; men må han ock betänka, att ett
sådant förhållande i mycket påminner om en tjenare, som
anser sig ha rätt att huru vårdslöst som helst förfara med sin
herres åker, derför att han ej ämnar stanna qvar till nästa år.
Om han i sådan tanke vårdslöst brukar jorden och utsår
hvarje-handa ogräsfrön, då är det visst icke lätt att öfvertaga arbetet.
Och under sådana förhållanden kan man nog med skäl säga,
att det är svårare att vara själasörjare än skollärare.

Har man derför inga bättre bevekelsegrunder för sitt
in-trädeb i arnalärarens kall, så må man tills vidare låta det bestå;

Tidskrift för folkundervisningen, arg. 1882. 1^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free