Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig för ett framgångsrikt arbete. Ett rätt försakande sinne
kan deremot väl eftersträfva och mottaga en fördel; men det
sätter oss ock i stånd att frivilligt, med undergifvenhet och
förnöjsamhet lemna den, när förhållandena under kallelsens
utöfning så kräfva. Och uti detta sist nämda är det just, som
den rätta försakelsen uppenbarar sig.
Vi hafva redan påpekat, huru en barnalärare i lekamligt
afseende ej kan vänta sig goda dagar, utan med bekymmer
måste hushålla med det lilla, på det att de dagliga behofven må
kunna fyllas. För att så må ske måste han umbära mycket,
som tillhör beqvämligheten för detta lifvet. Klart är, att
sådant äfven för honom har sin stora dragningskraft. Lycklig
är han då, om han kan säga: »Jag har aldrig gjort mig större
förhoppningar» eller »jag väntade mig intet bättre». En
prestman berättade en gång för mig om en ung
småskolelärarinna, hvars skola var inhyrd i en låg och trång stuga på
landsbygden. Hon hade på grund af sitt vänliga och
kärleksfulla sätt, sin trohet och duglighet vunnit hans förtroende.
Han erbjöd henne derför medel att genomgå ett större
seminarium; men hon tackade och sade: »Jag är ganska nöjd med
hvad jag är, måtte jag blott kunna vara trogen i det lilla».
Derefter erbjöd jag henne att mottaga en bättre plats, som
just var ledig inom församlingen med bättre rum, bättre
skolsal och större lön. Men hon tackade åter och sade: »Jag
trifves så utmärkt bra i min lilla låga kammare, och med
lönen går det nog bra, blott man hushållar förståndigt.»
Men till ett försakande sinnelag hör ej blott att med
förnöjsamhet mottaga de svårigheter, som möta i timligt afseende,
såsom knappa lefnadsvilkor, umbärandet af mycket, som för
detta lifvet kan vara af nytta, o. s. v.; deruti ingår ock att
med samma sinne mottaga ett och annat, som möter just vid
sjelfva kallets utöfvande. Hvarjehanda små och stora
förtretligheter möta nästan dagligen. Det ena barnet visar sig
olydigt, ett annat försumligt, ett tredje vårdslöst, uppstudsigt
o. s. v. — allt omständigheter, som kunna bringa läraren att.
förifra och förgå sig. Men äfven här gäller det att försaka.
Han måste lemna sin kanske medfödda häftighet, tygla
vreden och lugna den häftiga uppbrusningen i sinnet, för så vidt
han med besinning och kristligt allvar skall kunna meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
