Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1862—1863 blott en enda skolgosse, och för denne fick en elev
(den ena gången en, den andra en annan) framställa »den del af
kristendomsläran, hvaruti han själf under förra lektionen erhöll
undervisning.» Sedan skolgossen hade gått, granskade läraren
seminaristens framställning och fortsatte därefter sin egen
undervisning.
Långt meTa tilltalande var det förfaringssätt, som tre år
senare användes vid samma seminarium. Sedan
kristendomsläraren hade katekiserat öfver ett ämne med eleverna,
kateki-serade han omedelbart därefter eller åtminstone samma dag
öfver detta ämne med öfhingsskolans barn för att visa, huru
det borde behandlas på deras stadium. Anledningen därtill var
den iakttagelsen, att eleverna i öfningsskolan och de
utexaminerade lärarne i folkskolan ville taga ett ämne lika vidlyftigt
och i samma form, hvari de själfva hade mottagit det.
Under årtiondets förra hälft fingo tredje klassens, d. ä.
den 8. k. repetitionsklassens, elever ofta nog förhöra hvarandra,
så att »hvad som under en föregående lärotimme biifvit
för-hördt, repeterades under en följande af någon elev.» Ej alltid
inskränkte sig elevernas deltagande i undervisningen till inbördes
förhöT med klasskamraterna. Åtminstone tillgick det i ett [-seminarium-] {+semi-
narium+} så, att repetitionsklassens elever katekiserade med ele-
verna i första klassen, en anordning, hvartill
seminarieföre-ståndaren också hade laglig rätt: 1862 års reglemente föreskref
nämligen, att repetitionsklassens elever skulle »biträda vid
repetitioner med de öfriga seminariieleverna.»
I K. M:ts förnyade reglemente för
folkskolelärareseminarierna i riket den 1 december 1865 lämnas intet rum för
växelundervisningen, och det kunde så mycket mindre komma
i fråga, som k. kungörelsen den 22 april 1864 t. o. m. ålade
läraren i folkskolan att, så vidt möjligt, undervisa sina lärjungar
omedelbart, d. är utan biträde af monitorer, genom hvilket
stadgande växelundervisningsmetoden fick sin officiella
dödsdom. Däremot bibehölls den bestämmelsen, att läroområdet
städse skulle så begränsas, att eleverna kunde göra sig därmed
fullt förtrogna, hvarjämte föreskrefs, att de praktiska öfningarna
i skolan skulle nära ansluta sig till undervisningen på
seminarium. För att denna anslutning skulle blifva så innerlig som
möjligt, stadgades äfven, att smärre afdelningar af skolbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
