Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro alla goda, blott de tillämpas på det rätta sättet. Det lider
dock intet tvifvel, att begränsningen kan blifva för snäf, och
att ifvern för formell bildning kan gå för långt eller tillämpas
orätt. Likaså kan äflan att undervisa föredömligt urarta till
pedanteri. För långt går man otvifvelaktigt i begränsning, om
man utan nödtvång inskränker den blifvande lärarens
kunskaps-värld till det lilla, som kan omedelbart göras fruktbringande
under kommande arbete i folkskolan. För långt går man äfven
i nit för formell bildning, om man icke aktar nödigt att
meddela alumnerna erforderliga data och fakta utan menar, att den
formella bildningen kan vinnas utan all minneskunskap, alldeles
som man fordom någon gång lärer öfvat barnen att rita och skrifva
utan ringaste skrif- och ritmateriel, så nämligen, att de fingo
skrifva och rita med ett finger i luften. Slutligen gifver man
också fordran på undervisningens föredömliga karakter alltför
stor utsträckning, om man ställer densamma på
seminarielära-rens undervisning i det hela och icke nöjer sig därmed, att
denna i tillämpliga delar gestaltar sig på samma sätt, som
undervisningen i folkskolan bör göra, ty i sådant fall gör man
sig skyldig till oförsvarligt slöseri med lärjungarnes tid och
förfaller till pedanteri.
Ofta nog har man hört den beskyllningen mot
seminarie-lärarne, att de hafva gått för långt i dessa tre riktningar samt
därigenom förfallit till obskurantism, formalism och pedanteri,
ja, upphöjt dessa fel till lag på undervisningens område. Huru
är det nu med denna sak? Antagligen voro förhållandena på
1860-talet mera olika än nu; men i ett afseende voro de väl
ändå tämligen lika: den ene läraren tillämpade ofvannämnda
grundsatser ensidigt, och den andre tillämpade dem icke alls,
medan den tredje gjorde ett rätt bruk af dem. Men icke får
man då ställa hela seminarielärarekåren under åtal.
Den, som skall kunna i detta stycke fälla en rättvis dom, i
måste vara väl förtrogen med den tidens förhållanden: han j
måste noga känna de författningar, som då gällde, samt huru
de tillämpades vid det ena läroverket och det andra; han måste i
vidare betänka, att den inträdande eleven i allmänhet ej blott j
saknade erforderliga förkunskaper utan äfven ofta det an- j
språkslösaste mått af bildning, därjämte huru kort lärotiden |
var, på huru många ämnen denna skulle fördelas, huru mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
