Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid de praktiska öfningarna kräfde, huru väl eleven måste
behärska det lilla pensum, hvari han vid lärotidens slut genast
skulle vara lärare, huru få lärarekrafterna voro, hvilken brist
på undervisningsmateriel och goda läroböcker och mera dylikt.
När detta allt fordras för att vara kompetent att fälla en
rättvis dom, hvem vill då vara domare?
Man plägar ibland, när det gäller att klandra seminarierna,
åberopa forna elevers vittnesbörd. Med tanken därpå ville
äfven jag såsom en af 1860-talets seminarieelever gärna aflägga
ett vittnesmål. Jag skulle då betyga, att vi tänkte högt om
våra lärare, vi tänkte högt om vår lärometod, vi tänkte högt
om vårt kall. Det brann icke liten entusiasm i våra sinnen,
och ingen skulle i vår närvaro hafva okvädat seminarierna och
beskyllt dem för slentrian eller formalism och pedanteri utan
att få se harmen låga i vår blick. Jag blir varm af entusiasm
ännu i dag, när jag tänker på med hvilken klarhet och skärpa
en af våra lärare upptäckte och gisslade sådana oarter som de
nyssnämnda.
Men jag skall icke tala vidare härom, ty någon skulle
kunna anse mig jäfvig, då jag nu själf är seminarielärare. I
stället vädjar jag till de utmärkta vitsord, som både enskildt
och offentligt hafva kommit Sveriges folkskolelärarekår till del.
Så länge det ännu icke har inträffat, att vindrufvor växa på
tömen och fikon på tistlar, lär ingen eftertänksam människa
kunna påstå, att de läroverk, där denna kår har erhållit sin
utbildning, äro »härdar för obskurantism, formalism och
pedanteri», och om någon af deras forna lärjungar, förgätande
sanningens bud och pietetens kraf, framkastar sådana tillvitelser, vill
jag erinra honom om den finske skaldens ord:
»Jag löser dig från alla foroa band,
när stjälken växer utan rot, när axet
ej mera prisar såningsmannens möda,
när det förgångna ej är nutids grund.»
Tidskrift för folkundervisning, år g. 1891.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
