- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 10 (1891) /
33

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 vår vanliga folkskola meddela undervisning i språklära till den
omfattning, som d:r S. angifver i sin lärobok i modersmålets
form- och satslära? Däremot torde man kunna framställa tungt
vägande skäl för påståendet, att en särskild undervisning i
språklära i folkskolan ej är nödvändig.

Utrymmet medgifver ej att ingå i någon utförligare
utredning om hvad språklig bildning är och dess betydelse. Jag
måste nöja mig med att påpeka, att människan behöfver språklig
bildning, emedan hon utan den ej kan tänka själfständigt och
klart, ej förmår att tillägna sig andras i tal eller skrift nedlagda
tankar och ej heller att klart och tydligt meddela andra, hvad
hon känner, tänker och vill. Till språklig bildning hör sålunda
att förstå språket och att kunna begagna sig af det. Ingen lär
väl vilja bestrida, att man kan lära sig att förstå och begagna
sig af språket utan undervisning i språklära, så länge det är
fråga om talspråket. Men hur är det, när fråga blir om
skriftspråket? Kan man lära sig att förstå och begagna äfven detta
utan särskild undervisning i språklära? Ja, måste vi svara härpå.
Erfarenheten säger oss detta bestämdt. Huru många äro icke
de, som förstå skriftspråket, när de läsa eller höra det, ehuru de
ej hafva studerat någon språklära? — Författare och talare finnas,
hvilka oklanderligt röra sig med skriftspråket, fastän de sakna
insikt i språklära. Begå de äfven ett och annat språkfel, kunna
de likväl med tillräcklig klarhet och tydlighet meddela andra,
hvad de känna, tänka och vilja. Hur kan man då utan särskild
läsning af språklära lära att förstå och begagna skriftspråket?
Jo, genom att läsa och använda det. Därigenom blir man
förtrogen med det, så att man både kan förstå och använda det,
åtminstone det enkla, lättfattliga, med ett ord: det folkliga
språket. Enligt vårt förmenande kan man sålunda icke med sanning
påstå, att undervisning i språklära är nödvändig för att bibringa
folkskolans barn en för dem erforderlig språklig bildning. Det
finnes också en stor mängd framstående skolmän, som ej vilja
höra talas om särskild undervisning i språklära i folkskolan.

Men, äfven om vi ej anse särskild undervisning i språklära
nödvändig, tro vi dock, att den kan vara nyttig, om man som
mål för den uppställer att underlätta uppfattningen af det lästa
och att främja säkerhet vid språkets användande i skrift. En
dylik undervisning i modersmålets språklära, hvilken man, som

Tidskrift för folkundervisningen, årg. 1891. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/10/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free