Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vid slutet af terminen det hela skulle å nyo noggrant
repeteras. Denna anordning förekom under läsåret 1865—1866. Det
följande året fingo 2:ne elever under 14 dagar mera uteslutande
ägna sig åt tjänstgöring i skolan. Den ene biträdde såsom
underlärare och fick ofta uppehålla och leda hela skolan. Under
tiden förbereddes den andre därtill genom partiellt biträde vid
undervisningen. Om allt gick väl, varade denna förberedelse
blott en vecka. När de 14 dagarna hade gått till ända,
anställdes prof i närvaro af rektor och alla klasskamraterna, ofta
äfven läroverkets öfriga lärare. Misslyckades dessa prof, fick
den profvande fortsätta tjänstgöringen någon tid och därefter
aflägga nya prof. Sedan rektorsmötet 1870 hade uttalat den
åsikten, att 3:dje klassens praktiska öfningar borde utsträckas
äfven till småskolan, förlängdes tiden för skolhållning vid detta
läroverk till 3 veckor, hvaraf en ägnades åt småskolan.
Vid andra seminarier pågick den sammanhängande
skol-hållningen icke så länge utan blott 1 vecka och på somliga
ställen endast 2 å 3 dagar. Det är också icke lätt att förstå,
huru man var i stånd att utfylla de luckor i de teoretiska
studierna, som förorsakades af 1 månads, 3 veckors eller 14 dagars
frånvaro. En hel veckas skolhållning på en gång torde dock
vara att föredraga framför 3 dagar på hösten och 3 dagar under
vårterminen. Flerstädes föredrog man formen af enskilda
prof-lektioner framför sammanhängande skolhållning. Detta
försvarades på följande sätt: »Då den åt den praktiska undervisningen
knappt tillmätta tiden svårligen medgifver att jämte elevens
förberedande till insikt om fordringarna för någorlunda
mönstergilla lektioner tillika bibringa honom något mera vana och
routine såsom lärare, har man ansett sig böra lämna företrädet
åt den förra synpunkten i förhoppning att, sedan eleven således
på seminarium åtminstone bringats till någorlunda riktig
uppfattning af den stora uppgift, som föreligger honom såsom duglig
pedagog och till ödmjukt erkännande af egen ofullkomlighet,
han måtte efter sin anställning i skola förvärfva den färdighet
och utbildning, som väl i hvaije fall icke lärer kunna vinnas
utan trägnare och längre arbete med barnen». Så långt
försvaret. Då nu seminarieelevens lärotid har blifvit ökad med ett
helt år, har detta skäl icke samma kraft som förut. Nu gäller
det väl att göra det ena och icke låta det andra. Det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
