Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppegga. Uppfostringskonsten är konsten att uppegga;
uppfostran vill egga anlagen till att blifva krafter.
Naturenlighet är den högsta regeln för all uppfostrande
verksamhet. Det kommer framför allt an på utbildning af
grundanlaget. Då detta i allmänhet hos alla människor är ett och
detsamma, så finnes det en allmän människobildning; därjämte
finnas individuella åtskillnader. Människans individualitet är en
verkan af naturanlagen, ödet och uppfostran.
Utveckling och bildning kunna ej gifvas eller meddelas åt
någon människa. Hvar och en, som vill blifva delaktig däraf,
måste förvärfva dem genom egen verksamhet, egen kraft, egen
ansträngning, alltså genom själfverksamhet. Utvecklingsprocessen
begynner med den ringaste böljan och går ihållande utan
luckor till ett tänkbart maximum för den mänskliga
utvecklingen, hvilket dock inskränkes genom det individuella
maximum. Utvecklingen af de mänskliga anlagen äger rum icke
samtidigt utan det ena efter det andra; någTa förutsätta
utvecklingen af andra.
Som fulländningens mål tänka vi oss en fullständig,
harmonisk utveckling af en människas alla anlag. Grundsatsen af
den harmoniska utvecklingen kräfver en fullkomlig utveckling
af kropp och ande.
Det högsta målet för all utveckling är: själfverksamhet i
det sannas, skönas och godas tjänst, man kan äfven säga:
humanitet, ädel mänsklighet, dygd.
Genom eggelse utifrån inledes utvecklingen; genom
intrycken uppstå förnimmelser (Empfindungen), och dessa äro
källan till föreställningar, begrepp och känslor (Gefuhle).
Planmässigt ledes denna utveckling genom undervisningen.
Undervisningen måste stå i uppfostrans tjänst. All
undervisning bör verka uppfostrande. Skolan uppfostrar väsentligen
endast genom undervisningen, och blott den uppfostrande
undervisningen är verkligt uppfostrande. Insikten, hvilken
undervisningen förmedlar, gifver viljan sin riktning. Den sanna
undervisningen framkallar barnets intresse; detta hängifver sig
åt läraren och åt ämnet; det bearbetar det senare och
genom-tränges så af undervisningens sedliga kraft. Intresse för saken
är deltagande i densamma med sinnet (Gemiit); detta ställer
Diesterweg i spetsen. »Det är roten i anden». I den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
