Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling för till fri besitttning af dem. Omedelbara
minnes-öfningar äro ej behöfliga.
Med egen kraft, själfverksam, bör lärjungen tillägna sig
innehållet; själfverksam bör han ock bearbeta det. Endast det,
som man själf tänkt, eller bearbetat med själfverksam
eftertanke, upplifvar anden och går öfver till sinnelag och karakter.
Med hänsyn härtill bör man välja lärometoder; läroämnets
natur är i detta afseende afgörande. Det positiva, historiska
vetandet måste i allmänhet meddelas; man har endast att sörja
därför, att allt blir riktigt uppfattadt, väl bevaradt, riktigt
åter-gifvet och användt. Men det korta föredraget bör afbrytas
genom frågor. De »rationella», läroämnena böra deremot
utvecklas. 1 skolan måste tänka, fråga och svara, söka och finna,
lif och icke död härska.
För ett läroämne gifves det i det stora hela egentligen
endast en metod, nämligen den, som på en gång motsvar
ämnets och andens natur. Valet af metod bör därför i allmänhet
icke öfverlämnas åt lärarens godtycke.
Ett mångsidigt väckande bör eftersträfvas men en
harmonisk bildning åstadkommas; hvarje läroämne bör betraktas från
så många sidor som möjligt. Mångsidigheten bör ej sökas i
ämnenas mängd och mångfald utan i rikedomen och
mångfalden af de sätt, hvarpå de särskilda läroämnena behandlas. Skall
detta mål uppnås, måste intresset göras lefvande genom väckelse.
Intresse för saken är deltagande för densamma med sinnet;
det är grundvalen för uppmärksamheten; ur det härflyta
impulserna för förståndet och för viljan. Undervisningens värde
mätes ej efter massan af det, som inläres, utan efter graden af
den själfverksamhet, som utvecklas hos lärjungen.
Genom undervisningen bör eftersträfvas mänsklig bildning
uti individuell gestalt. Den verklige uppfostraren sträfvar efter
sin myndlings naturenliga, i sig harmoniska bildning, d. ä.
utveckling af hans inre genom väckande af anlagen; icke hopande
af insikter utan organisk utveckling; mångsidig, icke ensidig,
icke blott allmänt mänsklig utan individuell och nationell
bildning. Sedelärans föreskrifter och regler böra helt och hållet
sammanväxa med människan; människan bör komma till
färdighet i det sedliga handlandet. Jämte undervisning bidrager
härtill vänjandet vid religiöst-sedligt lif. Lärarens exempel är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
