Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en planmässigt ordnad undervisning i språklära. Det, man
meddelar, skall dock ej vara själfändamål utan endast medel till
språkkänslans och språkmedvetandets utveckling.
2. Skall den grammatiska undervisningen knytas till
läseboken eller till en särskild öfningsbok?
Läseboken bör i första hand vara grundlaget och
medelpunkten för hela språkundervisningen. Hon är företrädesvis ägnad
att åskådliggöra de grammatiska reglerna i det lefvande
skriftspråkets mönstergiltiga former. Men detta oaktadt bör man ej
taga henne till utgångspunkt vid inlärandet af de grammatiska
satserna. Detta ändamål tjänar bättre en särskild öfningsbok.
3. Hvilka afdelningar i grammatikan böra behandlas
utförligare?
De jämförelsevis viktigaste afdelningarna äro rättskrifning,
ordens bildning och betydelse samt sats- och rektionslära. Men
äfven i dessa afdelningar måste hänsyn tagas endast till det
viktigaste, på det så mycket större uppmärksamhet må kunna
fästas vid de fel, som begås i det vanliga umgängesspråket.
Efter resolution på lärare konferensen i Kärnthen 1888.
1. Emedan barnen äro fattiga på ord, när de intagas i
skolan, böra de i hvarje klass däraf lära känna nya ord och att
bruka dem i lämpliga satser.
2. Enär barnen vanligen af blyghet tala och läsa tyst, böra
de i småskolan flitigt öfvas att tala och läsa högt och tydligt.
3. Alldenstund barnen äro fattiga på tankar, berättar
läraren för dem enkla berättelser, hvilka de få återgifva, först
korta afdelningar däraf och gång efter gång, sedan i mån af
barnens utveckling större delar däraf och slutligen det hela.
Man bör härvid ej utfråga innehållet för mycket i detalj och
hjälpa de berättande så litet som möjligt.
4. Emedan barnen i allmänhet tala landskapsmål, sörje
läraren för att de få vänja sig att begagna skriftspråket.
5. Lätt tillägna sig barnen en viss skolton, som utmärkes
af ett sjungande tonfall. Denna bör han motverka helst genom
sitt eget goda exempel.
6. Läraren läse flitigt för, dock bör han ej under en och
samma lärotimme läsa om samma stycke allt för många gånger,
enär detta tröttar barnen och slappar deras intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
