Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iakttagelser och studier angående geografiundervisningen
i Tyskland.
A. Hembygdskännedom.
Geografiundervisningen böljar, i allmänhet åtminstone, med
hembygden, d. v. s. boningsorten med dess närmaste omgifhing,
så långt ungefär som man från en högre punkt kan öfverskåda
trakten. Om lämpligheten af ett sådant tillvägagångssätt torde
meningarna bland de tyska skolmännen vara föga delade. Matzat1
lämnar i sin metodik mönster för en dylik undervisning,
Hum-mel2 desslikes. Rektorn vid folkskolorna i Jena, för hvilken
jag omtalade, att hos oss funnes framstående pedagoger, som
ansågo, att man borde böija geografiundervisningen omedelbart
med kartan öfver hela landet, trodde i början att jag skämtade,
men då han förstod, att det var fullkomlig sanning, svarade han
helt enkelt: Sådant vore omöjligt hos oss. I inledningen till
sitt intressanta arbete »Undervisningen i folkskolan» säger
rektorn vid Weimarseminariet professor Ranitsch8, att
»hembygdskännedom är geografiens förgård» och motiverar detta därmed,
att de »föreställningar, som vinnas från hembygden, äro de
starkaste apperceptionsmedel för barnet», d. v. s. de utgöra, så
att säga, den modellerpinne, hvarmed lärjungen formar sig
bilder af andra trakter.
De läroanstalter, där jag hade tillfälle att åhöra
undervisning i hembygdskännedom, voro Franckeska stiftelsens flick-
1 H. Matzat: Methodik des geographischen Unterrichts, Berlin 1885,
s. 165—382.
2 A. Hummel: Hilfsbuch fiir den Unterricht in der Erdknnde, Halle
1885, s. 62—93.
* H. Ranitsch: Der Unterricht in der Volkschule, Weimar 1888, s. x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
