Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han Mähren och kom till böhmiska staden Fulneck, där han på
en gång blef församlingens pastor och skolans föreståndare.
Flyttningen skedde samma år, som 30-åriga kriget bröt ut, och
efter slaget å Hvita berget 1620 nådde den rasande orkanen
snart äfven hit. Skolan upplöstes, församlingen förskingrades,
Fulneck gick upp i lågor och med detta äfven Comenii
bibliotek samt en del manuskript, hvari han hade nedlagt frukten
af flera års studier och erfarenheter. 1 det kära Fulneck, en
af brödraförbundets äldsta församlingar, där Comenius säger sig
hafva upplefvat sina tre lyckligaste år, läste man nu åter mässor
för både lefvande och döda, gjorde korstecken, stänkte sig med
vigvatten och knäböjde inför Mariabilder alldeles som för
ett-århundrade sedan: evangelium var bortjagadt därifrån. Många
kära trosbröder hade under de gångna åren fallit offer för
religionsförföljelsen, och själf hade han måst, så att säga, bära
sitt lif i sina händer, under det han på hemliga vägar smugit
omkring till de förföljda för att med ordets tröst och altarets
högheliga sakrament styrka dem i deras nöd och faror. Om
hans enskilda sorger under denna tid skall jag icke tala.
Man skulle kunna förmoda, att den hårdt pröfvade mannen
nu, ehuru ännu ej fullt 36 år gammal, närmast skulle vara att
jämföra med en af Riesengebirges furor, som vinterstormen
sköflat både till stam och krona. Men mycket skulle man
misstaga sig, om man tänkte så.
De gamla egypterna lärde om en af sina gudar, att hans
tårar förvandlades till blommor. Detsamma skulle man kunna
säga om Comenii tårar. En af de sköna blommor, som spirade
upp ur hans sorg, kan jag icke neka mig nöjet att förevisa.
Den bär namnet »Världens labyrint och hjärtats paradis».
»Världens labyrint och hjärtats paradis» är en allegori,
närmast jämförlig med John Bunyans allbekanta skrift »En kristens
resa», men denna betydligt öfverlägsen i afseende på formens
skönhet. Denna allegori diktade Comenius under den tid, då
han på ett gods i nordöstra Böhmen, tillhörande Brödernas ädle
beskyddare Karl v. Zierotin, gömde sig undan förföljelsen. En
enkel minnesvård utvisar än i dag under en skogbeväxt klippa
stället, där författaren hade sin fristad, medan han diktade
densamma. Dess innehåll är följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
