Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en pilgrim, eom är stadd på vandring genom
världen. Denna världens härskarinna, den jordiska visheten, har
gifvit honom tvenne följeslagare, hvilka visa honom allt, hvad
stort världen har, och prisa dess förträfflighet. Men förgäfves
uppbjuda de all sin förmåga: pilgrimens klara blick upptäcker
lögn, list, dårskap och fåfanglighet i allt.
Andtligen ledsagas han upp i vishetens borg. Med
be-slöjadt ansikte och strålande i de härligaste smycken sitter
världens drottning på sin tron, beundrad och tillbedd af alla.
Då träder den vise konung Salomo in, han går dristigt fram
till tronen, rycker slöjan från drottningens ansikte, och se, det
var ingenting annat än spindelväf. Nu får pilgrimen se
drottningen, sådan hon är: hennes ansikte är blekt, kinderna
sminkade, händerna fulla af spetälska, andedräkten stinkande.
Bestörtning kom öfver alla, och tystnad inträdde för en
stund. Men därpå bröt stormen lös: drottningens tjänare
öfver-föllo Salomo och hans följeslagare, bland hvilka äfven Mose
och Elias samt apostlarne befunno sig, slogo och misshandlade
dem så, att många dogo af sina sår.
Vid åsynen häraf sjönk pilgrimen bäfvande ned till
jorden och suckade: Ar detta eder slutliga lott? Ar detta den
odödlighet, som I hafven förkunnat? O, då önskar jag, att jag
aldrig hade gått in genom lifvets port, aldrig vore född. O,
Gud, o Gud, o Gud! om det annars finns någon Gud, förbarma
dig öfver mig!
När han så låg alldeles utmattad, fick han plötsligt höra
en röst, som ropade hans namn. Det är Herren Kristus, som
kallar honom. Han står upp, och nu får han blicka in i
lyckligare förhållanden: han får se världen, sådan hon skall vara,
då Herren Kristus har blifvit hennes konung. Härom berättar
han bland annat följande: Deras lärde skilja sig mycket från
denna världens vise, ty ju mera lärd någon är, desto mera
ödmjuk och anspråkslös är han. Jag hade lyckan att
samman-tTäffa med en polyhistor, och denne var enkel såsom alla de
andra och erkände villigt, att hans vetande var behäftadt med
stora brister.
Språkkunskap står icke i synnerligen högt anseende, ty
man håller före, att endast den, som äger ett rikt förråd af
nyttiga kunskaper, kan gagna med sin lärdom. Med nyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
