Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leka vid en huggorms hål o. s. v., ja, han hade, såsom under
förföljelsetider ej sällan plägar hända de fromma, med en
hänförelse, som icke var fri från svärmeri, öfverlämnat sig däråt,
hvilket en af hans ålderdomsskrifter, benämnd » »,
tydligt visar.
Det medel, hvarigenom Guds rike skulle utbredas öfver
jorden, kände han också. Samma profetia, som bebådar dess
ankomst, förkunnar äfven, huru väg för detsamma skall rödjas,
sägande: — »ty landet skall vara fullt af Herrens kunskap,
liksom vattnet öfvertäcker hafvet» (Es. 11:9). Alltså: vägen skall
banas genom en sann och lefvande kunskap. Sig själf visste
Comenius kallad att utbreda denna kunskap, att vara detta rikes
härold. Planen hade han redan färdig, och viktiga förarbeten
voro äfven gjorda, då han, såsom vi sett, i februari 1628
kastades ut i världen. Det ser ut, som om den gudomliga
skickel-sen ville, att det goda, som Comenius närmast tillämnade sitt
fädernesland, redan från början skulle erbjudas åt alla folk.
Egendomligt nog, var det strängt katolska Polen ett bland
de land, dit de böhmisk-mähriska bröderna nu togo sin tillflykt.
I den lilla staden Lissa i nuvarande provinsen Posen fanns sedan
lång tid tillbaka en skara, som tillhörde detta samfund, och hit
hegåfvo/8ig nu många bland de förföljda, och bland dessa äfven
Comenius, hvilken sedan under en ganska lång följd af år
verkade här, dels såsom själasörjare och praktisk skolman, dels
såsom skriftställare.
Om hans verksamhet i församling och skola tillåter oss icke
tiden att tala. Därom vore icke heller så mycket att meddela
utom det, att han med kärlekens ifver hängaf sig däråt, ty dels
saknas underrättelser, dels är hans lott, så snart det gäller
utförandet, i hög grad tragisk. Gång efter annan ser han sitt
påbegynta verk genom tidsförhållandena upprifvas; men, en
hjälte i tro och tålamod, börjar han alltid å nyo med hopp och
mod. Om de skrifter, han under denna tid utgaf, måste
däremot några ord sägas, ty de innehålla oerhörda skatter af
pedagogisk visdom, och vi kunna ej nog prisa försynens
ledning, som tyckes hos Comenius hafva nedlagt en oemotståndlig
drift att nedskrifva och sedan i tryck utgifva de tankar, som
blefvo honom gifna, och de erfarenheter, han gjorde. Genom
dessa talar han äfven till oss, såsom om han lefde ibland oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
