Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasus, verbens modus, de olika slagen af pronomen m. m.
dylikt vara af någon betydelse för folkskolans lärjungar »såsom
grundval för modersmålets skriftliga behandling». Må man dock
betänka, att språkläran icke får för oss vara mål utan endast
medel, hvilket ju förf. själf erkänner. Men medel blir den icke,
om allt möjligt skall göras till föremål för klassifikation och
systematisering.
Det är nedslående att efter denna utgallring af innehållet
i hr Dalströms lärobok icke kunna medgifva, att dock den
öfverblifna, ansenliga resten erbjuder ett fullt tillräckligt och
nöjaktigt material för behandlingen af modersmålet i
folkskolan. Vi måste nämligen besvara äfven den andra af de två
frågorna här ofvan med nej.
Författaren synes själf vara medveten om denna brist,
eftersom han i förordet talar om »fortsatta språköfningar», som skola
grundas på »kännedomen om språkets viktigaste lagar». Hvari
han tänkt sig, att dessa öfningar skulle bestå, eller huru han
önskar dem ordnade, kunna vi naturligtvis icke veta. Vi
måste således nöja oss med att i största korthet uttala vår
egen mening härom.
När barnet skall uttrycka sina tankar i skrift, bör det bland
annat kunna gifva hvarje ord den form och den ställning i
satsen, som sammanhanget kräfver. Det är då godt och väl,
om barnet t. ex. i fråga om substantiven vet, att de kunna stå
i singularis eller pluralis, i bestämd eller obestämd form. Men
denna insikt sätter det icke i stånd att gifva t. ex. orden
-tåte, katt, gång, bord m. fl. de riktiga flertalsformerna. Vet
barnet vidare i fråga om verben, att de genom olika former
kunna uttrycka olika »tempus», så är därför alls icke säkert,
att det kan språkriktigt böja ett visst verb. Vill jag
förekomma, att det skrifver t. ex. »lag» för »lade», så kan detta ske
endast genom böjning af det ifrågavarande ordet eller af andra,
som mycket likna detsamma. På grund häraf anse vi det för
en betänklig brist i en språklära för folkskolan, om den saknar
öfningar till inskärpande af riktiga ordformer. Särskildt måste
det vara af vikt, att allmännare undantag beaktas och inöfvas.
Att i detta hänseende lita endast till läsestycken eller barnens
uppsatser vore att slå in på den »omväg», som man ju genom
undervisning i språklära ville undvika. Dessutom tro vi, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
