Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en torr sommar, och andra trädgårdar stodo brända
af solens glöd. Med förundran sågo grannarne, huru den lilla
trädgårdstäppan var sig nästan lik. En afton efter en mer än
vanligt het dag kom en af grannarna in i trädgården, och se,
där glänste friska daggpärlor på blommor och blad. Förundrad
frågade han: »Hvad är detta? Har det fallit dagg? Eller har
ni vatten att vattna med»? Något svar behöfdes icke, ty då de
unga flickorna sågo upp, märkte han, huru kristallklara droppar
ilade utför deras purprade kinder. »Ack, nu vet jag hemlig*
heten», sade han, »hjärtat måste vara med i arbetet».
I regn och mulet väder voro flickorna äfven ute, och det säges,
att rosor och liljor begynte le, när de böjde sig ned öfver dem.
Ryktet om den lilla trädgårdstäppan och de idoga händer,
som arbetade där, gick vida omkring och kom äfven till
konungens öron. Då blef konungen glad och sade: »Ack, om jag
hade många sådana i mitt land! Då skulle mitt folk blifva det
lyckligaste på jorden. Nu väl, jag vet, hvad jag vill göra. I
min trädgård finnas några arbetare, som fått en så vidunderlig
styfhet i nacken, att de icke kunna böja sig ned, ett slags far*
lig stelkramp. Dessa duga ej längre. Andra hafva råkat ut för
en egendomlig sömnsjuka: om de äro aldrig så muntra, börja
de genast gäspa, när det blir fråga om trädgårdsarbete. Ty värr
smittar denna sjuka äfven blommorna, så att de sloka, som om
de vore på väg att vissna. Naturligtvis kan jag icke längre
hafva dessa i min tjänst. Åter igen andra hafva blifvit så
skum-ögda, att de icke kunna skilja ädla plantor från ogräs, och där*
till så döfva, att de icke höra, när jag ropar och vill hindra
dem att trampa ned de förra. Ett par stycken hafva en kall
vinterdag råkat få isflingor i hjärtat, hvilka aldrig tyckas vilja
smälta. När de nu andas på plantorna, blifva dessa frostbitna,
framför allt hjärbladen. Några hafva intagits af den fixa idéen,
att de äro de enda, som förstå trädgårdsarbete, och att alla,
som icke hålla med därom, antingen äro från förståndet eller
också mycket elaka. Andra hafva gripits af ett annat slags
storhetsgriller: de anse, att hela trädgården är till för deras
skull, till deras nytta och ära. Alla dessa och deras vederlikar
måste jag afskeda. Därför behöfver jag andra.»
Knappt hade konungen yttrat dessa ord, förrän han sände
en kurir till den gamla modern med följande bref:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
