Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns trädgårdsarbetare, som gärna syssla med de friska
och frodiga växterna men sakna sinne för de tynande. Sådana
kan vår allernådigste konung icke fördraga, ty han har själf
ett oändligt tålamod med de svaga. »Hvartill skall jag använda
sådana arbetare»? plägar ban saga. »De starka och kraftiga
växterna reda sig själfva, och de svaga vilja de i sin otålighet
rycka upp.
Varen rädda om minuterna och passen på tiden, ty spillda
minuter blifva spillda timmar, och spillda timmar blifva spillda
dagar och år.
En gång såg jag, fortfor den gamla, i konungens trädgård
några arbetare gå såsom blodlösa skuggor och uträtta allt på
mekaniskt vis. Jag frågade, hvilka dessa voro, och man
svarade, att det vaT sådana, som icke hade hjärtat med i arbetet.
Kära barn, glömmen aldrig hjärtat hemma, när I gån ut i
arbetet, ty då vinner edert arbete aldrig konungens erkännande.
På aftoneh, då dagen svalkas, kommer konungen och ser
öfver arbetet. Då stannar han gärna hos hvar och en, lyssnar
till hans bekymmer samt gifver råd, hjälp och uppmuntran.»
Så talade den gamla och tilläde till sist: »Tänken på
mig, när det går eder väl, och om I fån smaka lifvets
bitter-heter, återvänden då för någon stund hit, och I skolen alltid
finna en moderlig famn.»
Med hurtigt mod togo de unga nycklarna och gingo åstad
med de bästa föresatser. Huru det sedan gick, vet jag icke,
ty nycklarna äro just nu lämnade. Den, som lefver får se, men
jag hoppas det bästa.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
