Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan de för egen del fika efter en bättre social ställning, högre
rang och större lön; härigenom utsätta de hela lärarekåren för
öfriga samhällsmedlemmars misstankar, afund och ovilja samt
förorsaka på så sätt stor skada o. s. v.»
Trots seminarielärarne8 motstånd har »Läraretidningen» dock
att anteckna några framsteg. Hon skrifver: »Emellertid hafva
våra fortbildningssträfvanden ingalunda öfvergifvits. På flera
ställen — särskildt i Stockholm och Göteborg - - har
folkskolelärarepersonalen själf tagit initiativet och på egen hand
upprättat fortbildningskurser.»
»Folkskolans Vän» gör ett litet tillägg till denna uppgift,
så lydande: »På tal om seminarielärarnes ställning till den
ifrågavarande saken bör icke med tystnad förbigås den
omständigheten, att de nuvarande fortbildningskurserna i Göteborg,
Stockholm och Malmö hafva sin upprinnelse uti en fråga, som
en seminarielärare, nämligen rektor Fr. , 1889 fram-
kastat till diskussion inom lokalföreningarna af Svenska
Folkskolans Vänner. Frågan lydde: » icke lärarepersonalen i
de större städerna söka åstadkomma gemensamma kurser för
vidare utbildning i teoretiskt och praktiskt Diskussionen
af denna fråga gaf som bekant anledning till upprättande af de
nu pågående fortbildningskurserna i Göteborg och Stockholm.
Vi hafva med framhållandet af detta faktum icke velat
underskatta den betydelse, som diskuterandet inom Sveriges allm.
folkskolelärareförening af frågan om upprättande af en högre
bildningsanstalt hade för den ifrågavarande saken.»
Emellertid tycker »Läraretidningen», att seminariernas
målsmän numera mycket sällan offentligen uttala sig i denna och
andra pedagogiska frågor. Man läser nämligen i n:r 24 B, att
de »på sista tiden till det mesta dragit sig tillbaka från den
allmänna, öppna diskussionen om folkskolans angelägenheter.»
Vi förmoda, att universitetslärarne komma att göra på samma
sätt, innan de hunnit uppbära hälften så mycken otack, som
seminariernas målsmän under årens lopp hunnit skörda till lön
för sitt trogna arbete. Hvad skulle vi svara på en sådan
framställning som den ofvan relaterade? Bjuder oss icke aktningen
för oss själfva att tiga? Vi endast fråga.
Den, som förebrår oss vår tystnad, är hr Alfr. Dalin. Han
ordar därom i det nummer af »Läraretidningen», som utgafs till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
