Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
firande af Sveneka folkskolans 50-års jubileum. Om han vid
lugnare sinnesstämning läser igenom den om stor tanklöshet
och otacksamhet vittnande karikatyr af seminarielärarnes trogna
arbete, som han där gifvit, bör han lätt förstå, hvarför mången
seminarielärare, kanske de flesta, aktar under sin värdighet att
med honom och hans likar offentligen diskutera skolfrågor.
Han skrifver bland annat:
»Från Tyskland, dit seminarielärarnes studieresor vanligen
ställdes, hemfördes många synnerligen viktiga lärdomar för vår
folkskolas utveckling särskildt i formellt hänseende. Men såsom
vanligt, då i vardande stadda pedagoger skola efterbilda redan
mognade, blef mycket ett karikerande af det utländska. I stället
för den förra formlösheten i undervisningen kom nu formalismen
till väldet, först vid seminarierna men rätt snart äfven i
folkskolorna, dels genom de utgående lärarne, dels genom
auskul-teringskurser för äldre lärare, hvilka såmedelst gjordes bekanta
med ’de nya metoderna’. Det var i synnerhet fråge- och
sche-matiseringskonsten, som odlades. Lärareskicklighetens pröfvosten
låg i uppfinningen och användningen af nya procedurer vid
läseboksstyekens behandling: 7 å 8 känneteckna ännu blott
medelmåttorna. Dylika konststycken väckte beundran, och
seminarierna samt deras lärare och elever betraktades en tid som
pedagogiska orakel.»
Men vi torde böra anföra ännu några ord af hr Dalins
artikel. Han bör ju också få säga våra läsare sina anspråkslösa
tankar om hvarifrån hjälpen ändtligen kom. Därom skrifver han:
»En tid framåt rådde den bästa endräkt mellan
seminarie-lärarne, inspektörerna och folkskolelärarne: kritiklöst och
samvetsgrant sökte de senare i skolorna omsätta, hvad de förra
importerade eller uppfunno. Men redan under midten af
1870-talet började de, hvilka dagligen hade skollifvet under ögonen,
att uttala tvifvel om de formella metodernas tillräckligthet för en
på lifvet riktad uppfostrande undervisning. Den Vackraste
lektion’ befanns kunna lämna barnens kunskapsintresse alldeles
obe-rördt, och de ’skickligaste’ lärarne hade ofta de okunnigaste
eleverna. Snart kom den offentliga kritiken, först i smärre
kretsar, sedan i pressen och pä de större skolmötena. Den
tänkande allmänheten, många inspektörer och präster samt
folk-skolelärarne8 flertal instämde häri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
